Kantarell- och västerbottensnittar till mimosadrinkar på kräftskivan

Till kräftskivan gjorde jag smördegsflanet med potatis, prosciuotto, parmesan och tomater igen. En så god skapelse har rätten att återuppstå och den gick hem hos gästerna även den här gången. Med risk för att bli tjatig så blev det tunnbrödssnittar igen men den här gången icke de gamla vanliga med parmesan, prosciutto och sambal oelek. Nej, jag tänkte att eftersom det handlar om kräftskiva, varför inte byta ut parmesan till västerbotten och skinka till kantareller? Jag hade inget bra argument emot det så så fick det bli och även dessa snittar gick åt i rasande fart.

Vi inledde kräftskivan på vårt trädäck, som en slags officiell invigning, då det "i princip" är klart. Någon liten bräda här och där för att bygga igen små öppningar på sidorna men annars så! Vi var naiva nog att tro att den här invigningen skulle kunna ske typ i början av juni och att vi skulle hinna ha massor av trevliga aktiviteter på det under sommaren. Hm. Det tog visst lite längre tid men riktigt bra slutresultat tack vare min suveräna man som fixar allt. Kantarell- och västerbottensnittar med mimosadrinkar på ett blött och nyregnat trädäck i sisådär 10 graders "värme" var väl inte riktigt den typ av invigning vi hade tänkt oss men det gick det också :-)

De här snittarna gör du på precis samma sätt som mina andra tunnbrödssnittar. Byt bara ut parmesanost till 150 g riven västerbottenost och skinkan till ca 400 g kantareller som du fräser i smör, kryddar med salt och peppar och sedan grovhackar innan allt blandas, breds ut på tunnbröden, rullas ihop, skivas och gräddas i ugnen.

Om du är trött på kantareller vid det här laget så lovar jag att de inte kommer att dyka upp i den här bloggen i alla fall på riktigt länge. NU har jag nog fyllt min kantarelldos för den här säsongen... Men gott är det :-)

Snittarna ser grymt tråkiga ut. Brun och beige är ju inte världens läckraste färger men smaken blir läcker...



Svårt att göra för många. De går åt!



Jag kom inte ihåg namnet på den drink jag ville ha och fick för mig att den hette mimosa, dvs typ 50/50 av färskpressad apelsinjuice och mousserande. Men efteråt kom jag på att det var ju bellini det skulle ha varit och det hade nog varit mycket godare. Nu smakade även mimosa helt ok men det blir ingen favorit i repris. 

Förutom tunnbrödssnittarna som vi startade med och smördegsflanet som jag gjorde till kräftbuffén så bjöd mamma på sin underbart goda västerbottenpaj med kantareller, svågern bjöd på minirårakor som stektes à la minute med tillbehör som löjrom, knaprig bacon, gräddfil och finhackad rödlök. Kräftor så klart och massor av ostar och bröd. Olika sorters melon till efterrätt och vi var apmätta rent ut sagt. Och då åt jag inte en enda kräfta. Ska man göra det på en kräftskiva? Aha, då missuppfattade jag :-) Tar hellre tillbehören!

Bocchiaturneringen fick vi skippa den här gången. Blött av regn på gräsmattan och helt enkelt för kallt att glida runt och kasta klot. Men ute satt vi minsann ändå. Tätt ihop med filtar lager på lager. Tjocka jackor och till och med mössa på, i alla fall hade brorsan och jag det. Då blir man varm! Eldkorgen sprakade och snapsvisorna ekade över fjärden. En riktigt lyckad kräftskiva även om vi saknade ett par underbara människor som brukar vara med. Saker och ting förändras här i livet och inte alltid som man vill eller hoppas... Tack och stor kram till alla som var med och inte var med!