Fångade videkissar på bild i helgen! De är så fina. Och så såg jag massor av knoppar på gång bland buskar och träd. Nu händer det på riktigt! Dessutom försvann det sista av isen på sjön under helgen. Vi kunde observera skeeendet timme för timme. Vi stod på berget och kunde höra hur det dånade från ismassorna när de forsade fram, pådrivna av vågorna. Och det klirrade som i en gigantisk cocktail med isbitar. Jättehäftigt. På bara några timmar hade isen som täckte en stor del av sjön försvunnit och då finns det inga ursäkter längre för att inte bada! Sagt och gjort. Grabbarna Grus njöt av bastun jag eldade upp åt dem och sedan badade två tredjedelar av dem. Jag är imponerad! Dock blev det lite "fegbad" vid bryggan eftersom det är förrädiskt halt just nu att bada från berghällarna.
Grabbarna Grus (i alla all två av dem) på väg ner i det iskalla vattnet - bokstavligt talat!
Plasket är beviset på att M just har hoppat i. Han nöjde sig inte med ett dopp utan det blev två. Andra gången han hoppade i var det med ryggen först. Han är inte klok på en fläck...
Förutom bastu med svalkande bad stod även födelsedagsfirande på agendan i helgen. Vi firade svåger T och M:s syskonbarn. Det skiljer nästan 40 år mellan dem så aktiviteterna var av lite olika karaktär förstås. Middag med god mat och dryck hos svåger och bror med en rejäl mixer i present på kvällen. Dagen efter blev det kaffe och tårta när mamma och pappa var med också. Fika och middag med vår andra familj och en radiostyrd bil i det andra fallet. Så vi har fått en rejäl dos familjeumgänge i helgen. Trevligt!
Avslutningsvis en bild på en annan kompis som nästan är familjemedlem vid det här laget då han joinar varje gång vi äter frukost. Han sätter i sig solrosfrön på löpande band och när han är klar sitter han gärna en stund och filosoferar på undanställda utemöbler på verandan utanför köksfönstret. Ibland tittar han rakt på oss och det är klart att han måste se oss men han blir inte rädd och sticker. Han samsas fint med fåglarna om maten också så han är välkommen ända tills katten Selma flyttar ut. Fast jag tror att det löser sig av sig självt. Vi slutar med fågelmaten då och så tror jag inte att Mr Ekorre kommer ha någon lust att vara nära huset längre med vår stora starka katt i närheten :-)
Mr Ekorre himself som vi starkt misstänker har snott med sig ett antal hela talgbollar innan vi kom på att rigga upp dem på ett sätt så att han inte kom åt dem längre. Matvrak!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar