Fylld pasta med krämig svamp-, bacon- och paprikasås

Pastasås och -röror äter jag vanligen till pasta som är platt eller ihålig, typ tagliatelle, farfalle, rigatoni osv. Inte hade jag tänkt på att det går jättebra att använda fylld pasta typ tortellini (trögfattad, jag vet). Det var svågern som i somras serverade flera olika varianter på temat.

Det är riktigt gott, matigt och det finns ju en massa sorters fylld pasta man kan välja mellan för att växla karaktär och smaker på maten. Pasta fylld med svamp är gott, och med tomat och mozzarella, med pesto... Ja, som sagt. Det finns massor att välja mellan!

Och så kan du variera ytterligare genom den sås du väljer att servera med pastan. Jag har provat köttfärssås och fylld pasta, och här en svamp- och baconsås sprinklad med gräslök. Receptet är från i somras så visst lagade jag mat då. Rätten har glömts bort i bildbanken men här är den, verkligen värd att vara med. Sprinkla med gräslök eller persilja.

Senast nu i veckan gjorde jag den här såsen till tortellini där hälften av pastan av fylld med svamp och hälften med ost. Vansinnigt gott! En fräsch sallad är gott till, eller några rejäla bitar färsk gurka.

Svamp och baconsås till fylld pasta (funkar förstås med platt eller ihålig pasta också)
Ca 4 portioner
Ca 200 g svamp (champinjoner, kastanjechampinjoner eller en blandning av flera sorter), i bitar
Smör
2 paket bacon à 140 g, strimlad
1 stor gul lök, hackad
2 paprikor i olika färger, i bitar
2 burkar crème fraiche (4 dl)
Salt och svartpeppar
Gräslök eller persilja, hackad
Valfri pasta, men gärna fylld...
Riven parmesan

Fräs svampen i lite smör tills den har släppt vätska och fått lite färg. Svartpeppra svampen liten grand och ställ åt sidan. Fräs baconstrimlor tills de börjar bli knapriga och släpper fettet. Häll av (eller behåll) det mest av baconfettet. Blanda sedan ner svamp och lök och låt fräsa med. Blanda ner crème fraiche och paprika. Låt puttra ihop lite grand. Smaka av med salt och svartpeppar. Lägg upp den fyllda pastan i djup tallrik, lägg över sås och strö över parmesan. Rör om. Garnera med hackad gräslök eller persilja.

Så himla enkelt - och så himla gott!

I en sån här pastasås med crème fraiche gör sig verkligen bacon bra.
Det syrliga passar kanon med salt bacon. Och så har vi fräsch paprika
och mustig svamp. Krämigt och gott. Och ännu bättre blir det med lite riven ost!

Nu är det vår hörrni! Åtminstone på dagtid. På nätterna blir det fortfarande kallt men det är skönt när man vill sova i ett svalt sovrum med öppet fönster. Så jippi för det!

På tal om något helt annat så vill jag ge "dagens ros" till alla fotgängare som faktiskt gör sig besväret att titta om det kommer några bilar vid övergångsstället innan de trycker för att få grön gå-gubbe. De flesta gånger hinner man faktiskt gå över utan att stoppa trafiken. Många tittar inte ens utan trycker av slentrian. Eller bara för att jävlas...

Jag lever som jag lär. Klart jag kollar först om det är fritt fram eller inte innan jag trycker. Många gånger stannar bilar ändå och släpper över mig, utan att jag har tryckt - och de egentligen har grönt. Tror att de som jag uppskattar när man är lite smidigare i trafiken och underlättar för alla. Visst kan man tycka att vaddå, hur bråttom kan man ha, det gör väl inget om man får vänta nån minut vid ett övergångsställe... Men saken är den att i alla fall jag (och många med mig) blir lite annorlunda bakom ratten. Man tänker sällan så, att det gör väl inget om man får vänta lite. Bildjävulen tar över :-)

Färskostbiffar med sparristortellini och en äkta solskenshistoria

I fredags blev det dags för färsbiffar igen, lätt och snabbt att göra så det passar när man kommer en bit in på kvällen till landet. Den här gången blandade jag färsen med smaksatt färskost, en ganska schysst genväg för saftiga och smakrika biffar. Jag valde "fyra peppar" av ett ganska känt märke med "äkta franska färskostar". Det finns många olika smaker att välja på i färskostsortimentet så här är det verkligen bara att ta det man tycker om. En gräddig sky efter stekningen av biffarna hör till.

Till biffarna åt vi färsk tortellini fylld med ricotta och spenat. Den blandades med strimlad snabbfräst grön sparris, smör och svartpeppar. Svårare än så behöver det inte vara en fredagskväll på landet och väldigt gott blev det!

Jag gillar ganska små färsbiffar, nästan som "puckar" men då är det viktigt att inte steka för länge. Det är lättare att få saftiga biffar om de görs lite större.

8 små färsbiffar

500 g nötfärs

125 g färskost, fyra peppar (eller annan smak)

Salt och svartpeppar

2 1/2 dl mellangrädde

Några droppar kinesisk soja

Vitpeppar

Ingen rocket science här. Blanda och forma till biffar. Använd 100 g av färskosten, spar en liten klick till gräddskyn. Stek biffarna i smör på båda sidor till fin färg. Ta biffarna ur pannan och vispa ner grädde och 25 g av färskosten. Smaksätt med några droppar soja och pudring med vitpeppar. Lägg ner biffarna i gräddskyn och låt puttra några minuter tills biffarna är klara.

Tortellini med strimlad sparris

2 paket färsk tortellini, valfri fyllning

1 knippe grön sparris

Smör

Salt och svartpeppar

Strimla sparrisen med en osthyvel, varje sparris i tre delar. Koka tortellinin i saltat vatten. Häll av vattnet och blanda ner en klick smör och lite svartpeppar. Fräs sparrisen i lite smör på hög värme, bara någon minut. Salta lätt och blanda med pastan.

Färsbiffarna får en lätt rosa färg, lapskojsfärg skulle man kunna kalla det.

Stek och fixa gräddskyn. Puttra en stund medan pastan blir klar.

Jag äger ingen mandolin men en bra osthyvel funkar bra att strimla sparrisen med. Lägg sparrisen mot en skärbräda och tryck ner. Hyvla en gång, vänd på sparrisen och hyvla en gång till längs med så får du tre bra strimlor av varje sparris.

Nästan som sparrisspasta! Fint och gott!

Blanda sparrisen med tortellini, smör och svartpeppar. Klart!

Och så var det solskenshistorian som börjar med den här lilla tjejen:

Det här är Molli. I början av mars börjad vi se henne stryka runt stugan på landet. Helt klart en bortsprungen katt. När vi ställde fram mat vräkte hon i sig och fast hon var väldigt skygg brydde hon sig inte om vare sig oss eller att Boris och Bojan här på landet var framme och nosade på henne. Mat låg högst på priolistan om man säger så. Sen har vi sett henne av och till, ställt fram mat innan vi har åkt efter helgen, satt upp lappar med foto och telefonnummer så att orolig matte och/eller husse skulle kunna höra av sig. Inte ett ljud.

Igår såg vi henne igen. M gick ut med mat och hon var väldigt hungrig som vanligt. Han fick efter ett tag klappa lite på henne och vartefter hon blev mätt och mer bekväm med att han satt bredvid började hon stryka sig och var inte alls lika skygg som tidigare. Då såg M att hon var ID-märkt i örat, något som vi inte har kunnat se tidigare då vi inte har fått komma nära. Vi lyfte in henne i friggan på soffan där jag satte mig. Efter några stirriga nervösa blickar runt omkring sig blev hon superkelig och lade sig i mitt knä. Där låg hon i en och en halv timme och blev klappad, kurrade och vältrade sig innan hon till slut somnade.

Under tiden surfade M fram ägaruppgifterna genom ID-numret och ringde och lämnade meddelanden till vartenda  nummer vi hittade - ingen svarade. Efter ett tag ringde matte upp och var alldeles nipprig. Det var ju hennes katt som varit borta flera månader! Vi kom fram till att Molli, född 2009, i vintras måste ha tagit sig över isen till vår sida. Det visade sig nämligen att hon hörde hemma tvärs över vattnet från oss. Vattenvägen är det väl 100 meter men landvägen över en mil. På nätterna frös rännan i mitten igen, men den gick upp på dagarna. Så hon måste ha traskat över nattetid och sedan inte kunnat ta sig över igen.

Den stackaren har hållit sig så nära sitt hem som hon har kunnat. Har väl levt på möss och det vi har matat henne med. Jag behöver väl inte säga att det var en fantastisk upplevelse att få återlämna henne till sina ägare! Matte och husse stod på uppfarten och väntade ivrigt. De hade gåshud sa de och hade trott att de aldrig mer skulle få se henne. Mollis mamma hade naturligtvis också saknat henne. Vilken dag! Vi gick i lyckorus resten av dagen och även idag efter denna goda gärning och det kommer att sitta i ett tag. Det har gnagt i oss att den här katten har varit bortsprungen och hela tiden oroat oss för hur vi skulle kunna hjälpa till, med katthem osv. Men det här blev ju bästa möjliga slut. En äkta solskenshistoria vi aldrig kommer att glömma.

På andra sidan hör hon hemma Molli - och nu är hon tillbaka!

Förutom denna underbara upplevelse har vi (läs M) jobbat vidare med däcket. Vi har bastat och jag har lagat mat och så har vi haft två härliga sovmorgnar. Snart dags för frukost. Och så har vi delat rum med en DEWALT. Mannens nya tillskott i verktygsarsenalen, en bordssåg som underlättar hantverkslivet betydligt. Idag rullar det vidare med trädäcket, bara vi slipper regnskurar.

Ha en skön söndag!

M har bakat sågspånslimpa med nya sågen :-)

Tortellinigratäng i brist på inspiration. Fast det är ju inte heller så dumt. Faktiskt...

Det straffar sig direkt när jag inte har "en plan" för veckans mat när den drar igång. Då blir det lite som det blir från dag till dag och jag får gnugga receptknölarna många gånger om i stället för att ha en matsedel så att jag kan handla allt jag behöver på en gång och slippa ett antal turer till matbutiken. Urk, jag hatar det. Lägg lite trötthet på det så sjunker inspirationen rejält och det blir mat som lövbiff i gräddsås med pommes, färdiggrillad kyckling med pommes eller som här - en tortellinigratäng...

Nu är det inte något fel på tortellinigratäng - makalöst gott blir det med en rinnig gratäng - men rätten finns liksom där långt nere bland "reserverna" när jag inte kommer på något annat och då känns det lite trist. Fast jag var verkligen sugen på det här så det passade fint. I måndags var jag kreativ och gjorde färsbiffar av färssmet där jag blandade i köttet från ett par chorizokorvar och riven parmesan. Biffarna smakade rökigt, kryddigt och gott! Bilderna såg dock alltför "bruna" och tråkiga ut så det tar jag inte med här...

Åter till tortellinigratängen... Mångderna bestämmer du själv efter eget tycke och smak.

Lägg kokt tortellini i en ugnsform. Vänd runt med lite olivolja och mal över rejält med svartpeppar. Blanda med fräst gul lök, strimlad paprika, skivade och stekta champinjoner, strimlad och fräst bacon. Häll i en ostsås och blanda runt. Peta ner några halva körsbärstomater också. Toppa med riven parmesanost och ringla lite olivolja över. Gratinera i ugnen på 225 grader i 15-20 minuter - tills gratängen har fått fin färg och det bubblar läckert i gratängen.

Ostsåsen

Häll 2 1/2 dl mellangrädde och 2 dl crème fraiche i en kastrull. Värm upp och vispa ihop. Ta kastrullen från värmen och rör ner 2 dl riven prästost (eller annan smakrik ost) tills den har smält. Klart!



Jag har använt torkad tortellini fylld med skinka och ost. Just när jag gör gratäng tycker jag det är bättre med torkad tortellini än färsk. Den färska går gärna sönder för mycket när det ska röras om som i den här rätten...

Tänk vad en stund i ugnen kan göra med mat i sällskap av ost! Gratängen blir härligt såsig, bubblig och smakar mycket! Kan tänka mig att även yngre generationer skulle uppskatta det här...

Testade bacon à la Butcher's Choice den här gången. Skillnaden ska vara att det är bacon från kotlett i stället för från välansad svål som vanlig bacon. Köttet släppte ifrån sig mycket mindre fett när jag fräste det och det kändes "köttigare". Dock kan jag inte säga att jag tyckte bättre om det än vanlig bacon (ekologisk). Men det var i alla fall inte sämre.

Dagar när inspirationen inte ligger på topp och jag känner mig lite "sådär" rent allmänt försöker jag tänka på ett himla bra citat. Ibland funkar det, ibland inte:

"Livet består inte av att vänta ut stormarna. Det handlar om att lära sig dansa i regnet."

Med önskan om en trevlig lill-lördag. Snart är det helg och jag får åka till landet igen och njuta av vår färdiga sovstuga med en underbart skön säng! (Ska snart sluta tjata om det....)

.

Krämig tortellinigratäng med bacon, lök, svamp och körsbärstomater

Tortellini är jättegott att gratinera med en ostsås och lite av det man är sugen på. I den här gratängen blev det bacon, gul lök, champinjoner och några nävar körsbärstomater på toppen. Jag använde två sorters tortellini, en med spenat och en med ost/skinka. Jag tycker faktiskt att de torkade från Barilla är bättre att använda i en gratäng än de färska, de håller ihop bättre. Ostsåsen är en bechamel som massor av god riven ost får smälta ner i. Det här blir en jätteform som mättar både till kvällens middag för två och några matlådor. Riktigt gott när det blir så där krämigt och rinnigt på tallriken. Bara att sleva i sig :-)

Det här räcker till minst fem portioner

500 g torkad tortellini (250 g spenatfyllning + 250 g ost- och skinkfyllning)

Ca 15 champinjoner, skivade

1 gul lök, hackad

2 paket knaperstekt bacon i bitar

Ca 15 körsbärstomater, halverade

Svartpeppar

Smör att smörja form med och att fräsa i

3/4 dl flytande smör/rapsolja (eller motsvarande mängd fast smör)

3 msk vetemjöl

2,5 dl mellangrädde

6-8 dl mjölk

3 dl riven ost, t.ex. prälle

Vitpeppar att smaka av ostsåsen med

Koka tortellinin nästan färdig, skölj av med kallt vatten och ställ åt sidan så länge. Fräs champinjoner och lök i smör. Blanda med tortellinin. Blanda ner knaperstekt bacon och krydda med svartpeppar. Smörj en stor form och häll i tortelliniblandningen.

Smält smöret i en kastrull och blanda med vetemjölet till en ganska tjock bottenredning. Häll snabbt på lite av mjölken och vispa, vispa tills det slätar ut sig. Fyll med på mjölk och sedan grädden i omgångar, varje gång såsen tjockar till sig, tills den har rätt konsistens - inte för tjock och inte för tunn. Krydda med vitpeppar och låt sjuda några minuter så att all mjölsmak försvinner. Ta sedan kastrullen från värmen och blanda ner osten tills den smälter. Såsen ska inte koka mer, då kan osten göra den trist och trådig. Häll ostsåsen över tortelliniblandningen. Bomba med halverade körsbärstomater och ställ in i ugnen på 225 grader i ca 20 minuter. Tiden avgörs egentligen bara av att gratängen ska få fin färg, allt är ju redan färdiglagat. Det är gott att servera färska tomater till, eller en sallad med blandade grönsaker.

Är jag knäpp som köper champinjoner i dessa svamptider? Inte knäpp kanske, men faktiskt rätt nöjd med kantarellintaget för i år.

Blicken fastnade på ekologisk bacon i affären. Ungefär fem spänn dyrare per paket än vanlig bacon. För mig var det faktiskt värt det. Baconet släppte ifrån sig mycket mindre fett och blev väldigt fint stekt. När det inte försvinner lika mycket i pannan så tycker jag att jag fick valuta för den extra tian. Speciellt som det även smakade bättre och kändes fräschare.

Barillas små påsar med torkad tortellini med olika sorters fyllning är en riktigt bra produkt, speciellt till tortellinigratäng.

Att använda flytande smör/rapsolja när jag gör bechamelsås (som blir ostsåsen) är smidigt eftersom jag inte behöver smälta något smör. Det går att blanda mjölet direkt utan att det blir varmt, röra om till en "pasta" och sedan börja späda med mjölk och grädde. Glöm inte att röra om i såsen hela tiden, det är lätt hänt att mjölken bränner fast i botten.

Allt är på plats i formen, tomathalvorna lite slarvigt på toppen. In i ugnen ca 20 minuter...

... och se'n bara att ta för sig. Det här kommer räcka till middag eller lunch på landet också. Mycket mat blir det!

Krämigt, rinnigt och gott! Lite barnsligt kanske men vad är det för fel med det :-) Enjoy!