Färskostbiffar med sparristortellini och en äkta solskenshistoria

I fredags blev det dags för färsbiffar igen, lätt och snabbt att göra så det passar när man kommer en bit in på kvällen till landet. Den här gången blandade jag färsen med smaksatt färskost, en ganska schysst genväg för saftiga och smakrika biffar. Jag valde "fyra peppar" av ett ganska känt märke med "äkta franska färskostar". Det finns många olika smaker att välja på i färskostsortimentet så här är det verkligen bara att ta det man tycker om. En gräddig sky efter stekningen av biffarna hör till.

Till biffarna åt vi färsk tortellini fylld med ricotta och spenat. Den blandades med strimlad snabbfräst grön sparris, smör och svartpeppar. Svårare än så behöver det inte vara en fredagskväll på landet och väldigt gott blev det!

Jag gillar ganska små färsbiffar, nästan som "puckar" men då är det viktigt att inte steka för länge. Det är lättare att få saftiga biffar om de görs lite större.

8 små färsbiffar

500 g nötfärs

125 g färskost, fyra peppar (eller annan smak)

Salt och svartpeppar

2 1/2 dl mellangrädde

Några droppar kinesisk soja

Vitpeppar

Ingen rocket science här. Blanda och forma till biffar. Använd 100 g av färskosten, spar en liten klick till gräddskyn. Stek biffarna i smör på båda sidor till fin färg. Ta biffarna ur pannan och vispa ner grädde och 25 g av färskosten. Smaksätt med några droppar soja och pudring med vitpeppar. Lägg ner biffarna i gräddskyn och låt puttra några minuter tills biffarna är klara.

Tortellini med strimlad sparris

2 paket färsk tortellini, valfri fyllning

1 knippe grön sparris

Smör

Salt och svartpeppar

Strimla sparrisen med en osthyvel, varje sparris i tre delar. Koka tortellinin i saltat vatten. Häll av vattnet och blanda ner en klick smör och lite svartpeppar. Fräs sparrisen i lite smör på hög värme, bara någon minut. Salta lätt och blanda med pastan.

Färsbiffarna får en lätt rosa färg, lapskojsfärg skulle man kunna kalla det.

Stek och fixa gräddskyn. Puttra en stund medan pastan blir klar.

Jag äger ingen mandolin men en bra osthyvel funkar bra att strimla sparrisen med. Lägg sparrisen mot en skärbräda och tryck ner. Hyvla en gång, vänd på sparrisen och hyvla en gång till längs med så får du tre bra strimlor av varje sparris.

Nästan som sparrisspasta! Fint och gott!

Blanda sparrisen med tortellini, smör och svartpeppar. Klart!

Och så var det solskenshistorian som börjar med den här lilla tjejen:

Det här är Molli. I början av mars börjad vi se henne stryka runt stugan på landet. Helt klart en bortsprungen katt. När vi ställde fram mat vräkte hon i sig och fast hon var väldigt skygg brydde hon sig inte om vare sig oss eller att Boris och Bojan här på landet var framme och nosade på henne. Mat låg högst på priolistan om man säger så. Sen har vi sett henne av och till, ställt fram mat innan vi har åkt efter helgen, satt upp lappar med foto och telefonnummer så att orolig matte och/eller husse skulle kunna höra av sig. Inte ett ljud.

Igår såg vi henne igen. M gick ut med mat och hon var väldigt hungrig som vanligt. Han fick efter ett tag klappa lite på henne och vartefter hon blev mätt och mer bekväm med att han satt bredvid började hon stryka sig och var inte alls lika skygg som tidigare. Då såg M att hon var ID-märkt i örat, något som vi inte har kunnat se tidigare då vi inte har fått komma nära. Vi lyfte in henne i friggan på soffan där jag satte mig. Efter några stirriga nervösa blickar runt omkring sig blev hon superkelig och lade sig i mitt knä. Där låg hon i en och en halv timme och blev klappad, kurrade och vältrade sig innan hon till slut somnade.

Under tiden surfade M fram ägaruppgifterna genom ID-numret och ringde och lämnade meddelanden till vartenda  nummer vi hittade - ingen svarade. Efter ett tag ringde matte upp och var alldeles nipprig. Det var ju hennes katt som varit borta flera månader! Vi kom fram till att Molli, född 2009, i vintras måste ha tagit sig över isen till vår sida. Det visade sig nämligen att hon hörde hemma tvärs över vattnet från oss. Vattenvägen är det väl 100 meter men landvägen över en mil. På nätterna frös rännan i mitten igen, men den gick upp på dagarna. Så hon måste ha traskat över nattetid och sedan inte kunnat ta sig över igen.

Den stackaren har hållit sig så nära sitt hem som hon har kunnat. Har väl levt på möss och det vi har matat henne med. Jag behöver väl inte säga att det var en fantastisk upplevelse att få återlämna henne till sina ägare! Matte och husse stod på uppfarten och väntade ivrigt. De hade gåshud sa de och hade trott att de aldrig mer skulle få se henne. Mollis mamma hade naturligtvis också saknat henne. Vilken dag! Vi gick i lyckorus resten av dagen och även idag efter denna goda gärning och det kommer att sitta i ett tag. Det har gnagt i oss att den här katten har varit bortsprungen och hela tiden oroat oss för hur vi skulle kunna hjälpa till, med katthem osv. Men det här blev ju bästa möjliga slut. En äkta solskenshistoria vi aldrig kommer att glömma.

På andra sidan hör hon hemma Molli - och nu är hon tillbaka!

Förutom denna underbara upplevelse har vi (läs M) jobbat vidare med däcket. Vi har bastat och jag har lagat mat och så har vi haft två härliga sovmorgnar. Snart dags för frukost. Och så har vi delat rum med en DEWALT. Mannens nya tillskott i verktygsarsenalen, en bordssåg som underlättar hantverkslivet betydligt. Idag rullar det vidare med trädäcket, bara vi slipper regnskurar.

Ha en skön söndag!

M har bakat sågspånslimpa med nya sågen :-)