Det börjar med inredning men slutar med tankar på att vara bäst på något eller inte. Flum med andra ord...

I köket i sta'n har jag ett riktigt fiffigt vitrinskåp. Precis lagom djupt att ställa in saker på en rads djup. Det grunda djupet gör att det inte tar mycket plats i mitt lilla kök men ändå slukar mycket. Skåpet är ett billigt köp från IKEA för många år sedan. Det var rödlaserat från början men jag tröttnade på färgen, slipade upp ytan och målade det i samma grå färg som köksinredningen. Tråkigt måhända men jag älskar faktiskt grått! Det finns massor av nyanser av grått och det är faktiskt också en färg! I skåpet står bland annat en frukostservis i keramik från Västergården som vi fick i bröllopspresent.



Förutom matlagning gillar jag inredning. Att bläddra igenom inredningstidningar och dregla över allt fint jag ser är hur kul som helst. Mycket inspirerar och leder till action hemma, resten stimulerar för stunden och skapar tankar och fantasier som jag sedan inte har något behov av att förverkliga. Det är som att när jag har tittat färdigt är jag "mätt" och det känns nästan som om jag redan har upplevt hur det skulle vara att ha ett sådant där kök, det mönstret på väggen, det golvet eller den coola lampan. Och så är jag nöjd så.. Men som sagt, en del fastnar i skallen och blir till "vill/måste ha" och så länge det är fysiskt möjligt (vi bor väldigt smått i sta'n och ännu småttare på landet) så går jag från behov till handling.

Våra begränsade bostadsytor medför att "handlingen" mest handlar om ganska små saker. Till exempel en sådan här, min fina brödburk i keramik. Jag vet att det finns TUSEN varianter av brödburkar med texten BRÖD på, det har verkligen gått inflation i dem, men jag gillar min som jag köpte för flera år sedan. Den är hög och bred och svintung. Och så gillar jag att bokstäverna ligger i relief. Den används aldrig till att förvara bröd i förvisso, men den är snygg att titta på :-) När fåglarna börjar få ont om mat och vi hjälper till att dryga ut deras magra vinterkost brukar vi använda den att ha solrosfrön i...

Jag har ramlat på några riktigt inspirerande och härliga bloggar som till stor del handlar om prylar, inredning och design. Sådant ligger mig som sagt varmt om hjärtat men jag är verkligen ingen expert. Jag vet vad jag gillar men har taskig koll på eventuell designer, stil osv. Men det hindrar ju inte att jag kan njuta av och uppskatta det jag ser. En av dessa bloggar som jag gillar är Skridskoänkans glada dagar. Ta gärna en titt där och inspireras av färg, form och andra trevligheter.

Det är med inredning som med matlagning för mig, jag har hyfsad koll på båda tycker jag själv men jag kommer aldrig bli något proffs. Samma sak gäller det mesta jag tar mig för här i livet. Jag tycker om mycket, är bra på mycket men aldrig bäst. Det är inget jag sörjer över för jag har heller aldrig känt någon längtan eller större driv efter att vara bäst på något - jag är rätt nöjd ändå. Fast jag hatar att förlora i spel och tävlingar, där har jag vinnarskalle. Kanske är det trist att inte ha något att sträva efter som man vill vara bäst på... Men för mig passar det bra att inte jaga efter sådana mål, jag lägger hellre energin på annat. Att jag är riktigt bra på många saker är bättre. Det kan jag faktiskt tycka och säga utan att drabbas av någon jantelag.

Fast det finns en sak förstås som jag hoppas (och tror) att jag är bäst på, och det är att vara livskamrat till min älskade man. Han får det att kännas så i alla fall, så där är jag världsmästare!