Förkrossande antiklimax!

Det här inlägget trodde jag skulle handla om något helt annat än vad det gör. Om en fantastisk bloggträff med en massa nya härliga matvänner på en liten ort i Småland. Men ödet ville annorlunda. Med lite "hjälp" av stillastående tunnelbana, en taxichaufför som borde byta yrke och Stockholm Maraton så missade jag mitt tåg som skulle ta mig till denna bloggträff. I ösregnet rullade jag hem min packade väska med en stor klump av besvikelse i magen, efter att ilskan och frustrationen hade lagt sig. Vad gör man liksom? Det jag gjorde var att packa om väskan och åka till landet själv, Mannen är nämligen och roar sig i Barcelona med Moto GP. Han tycker i alla fall att det är roligt att titta på motorcyklar som åker runt, runt...

Det ska både bli kul och lite vemodigt förstås att få läsa mina kamraters "rapporter" om träffen med bilder på både dem och den härliga mat som lagades. Jag hade sett fram emot den här sammankomsten så himla mycket, att få träffa bekantskaper i bloggosfären in real life och lära känna varandra. Så här kan vi verkligen prata om antiklimax. Men det får helt enkelt bli fler träffar och då ska jag varken lita på tunnelbana eller taxitjänster.

Indiskinspirerad tunika inköpt enkom för bloggträffen där temat för maten var, ja gissa :-)
Och så presenter till värdinnorna Amy och Remsan som aldrig nådde fram... Suck.

Bror och svåger förbarmade sig över mig och bjöd på middag igår. Det blev kycklingfiléer gratinerade i ugnen med en jättegod gorgonzolasås, ett recept som jag definitivt ska sno. Idag vet jag inte vad det blir. Humöret är sådär, jag har ju även missat frukosthänget där nere i Småland. Att vara låg är ingen bra förutsättning för lyckad matlagning. Kanske tigger jag söndagsmiddag hos mamma och pappa :-)

Nog gnällt. Nu ska jag hitta något trevligt att bjuda er på denna söndag. Återkommer!