Blåbärsmousse med krispig kokostopping och smak av nya favoritkryddan kardemumma!

Blåbär och kardemumma. Kanske visste du för länge sen att det är en riktigt bra smakkombination, men jag visste det inte! Ändå vågade jag chansa och lagade till denna blåbärsmousse med kardemumma som serverades med krispiga kokosflingor som efterrätt på årets kräftskiva. 

En chansning vaddådå, är det något fel på kardemumma? Nej, inte nu längre. Men jag har inte varit förtjust alls i denna krydda. Bullar med kardemumma har jag alltid ratat, kanel har regerat i mitt liv. Men nu verkar det som att kardemumman kan få göra sitt intåg. Det funkar i alla fall alldeles utmärkt ihop med blåbär och jag är jättesugen på att prova denna krydda i annan mat också.

Det här är perfekt att ha som lätt avslutning på en måltid där man garanterat har blivit rejält mätt. Det slinker lätt ner och smakar gott och uppfriskande. Kokoskrispet på toppen av den lena moussen är ett måste. Det är smält socker och kokosflingor som fått gosa ihop sig i pannan. Lätt att göra och förbereda allt fram till servering då mousse i skålar toppas med krispet. Med fördel görs moussen redan dagen innan, om du gör den samma dag som den ska serveras så behöver den ett par timmar på sig att stå i kylen.

Till 6 små eller 4 lagom stora dessertportioner

150 g blåbär (färska eller tinade)

250 g mascarpone

3/4 dl florsocker

1 tsk stött kardemumma

1 dl vispgrädde, hårt vispad

2 msk socker

1 dl kokosflingor

Ev blåbär till garnering

Mosa blåbären med en gaffel. Blanda mascarpone, florsocker och kardemumma. Blanda sedan ner blåbären och vänd sist av allt försiktigt ner grädden. Låt stå kallt ett par timmar. 

Häll sockret i en het stekpanna och blanda ner kokosflingorna när sockret börjar smälta. Rör runt tills flingorna har fått fin färg - det går ganska fort. Viktigt att du rör om hela tiden så att det inte bränns vid. Ta åt sidan och låt svalna. 

Servera moussen i små skålar/glas och toppa med kokoskrisp och eventuellt hela blåbär.

Den här sommaren tog jag mig äntligen till en lokal kuriosahandel i hemstaden där landet ligger, och hittade en så fin och rejäl gammal mortel. Precis en sån som jag letat efter och saknat på landet! I den stöttes kardemumman som spred helt ljuvliga dofter. En ny favorit. Välkommen kardemumman! Och välkommen morteln! Morteln har många kulinariska stunder att se fram emot när jag ska mortla pesto och andra blandningar från scratch - helt och hållet à la Jamie Oliver!

Naturligtvis skulle jag ha serverat moussen i glas så att man ser mer av den och toppat lite snyggt med krispet och hela blåbär. Men det blir inte alltid lika fint på bild som det skulle kunna bli och det blir inte alltid som på film heller. 

Kom ihåg det, att verkligheten är något helt annat så att du har rätt och rimliga förväntningar på livet - du blir så mycket lyckligare då :-) Livet. Det tar sig!