Firande med "vägkrogspotatis" och mycket mera...

Detta är tillagad potatis, inte nyss upptagen från potatislandet även om det ser så ut... Brorsans "vägkrogspotatis" är serverad tillsammans med en massa annat gott på buffén från firandet av hans födelsedag i efterskott och även midsommar i efterskott. Så mycket midsommarstuk blev det inte, förutom lite inlagd sill och så jordgubbar som brukar vara en del av midsommardesserten. Men vad gör väl det när allt ändå blir så trevligt och gott!

"Vägkrogspotatis", vad menas? Jo, brorsan ville prompt ha sån där potatis man brukar få till lövbiten och schnitzeln på våra vägkrogar. Små potatisar som steks och kryddas med någon slags krydda som smakar likadant på alla vägkrogar. Han rådfrågade en kock i vänkretsen som totalt oimpad av brorsans smak för den här typen av potatis tipsade om att det borde vara allroundkrydda de använder. Och visst var det så!

En burk med allroundkrydda inhandlades. Små färskpotatisar kokades och fick sig sedan en omgång på murrikkan i smör, olivolja och MASSOR av allroundkrydda. Då smakar den nå't i alla fall och riktigt gott dessutom!

Allroundkryddan är nog lite som aromat, att den innehåller ett gäng tillsatser som smakförstärkare av olika slag. Men jag tror att jag överlever och att inga abnormiteter växer ut på konstiga ställen om jag äter det ett par gånger om året. Färskpotatisälskare lär fnysa men för första gången på länge (om någonsin) var det faktiskt gott med färskpotatis :-) Tack för idén, brorsan!

Potatisen har påbörjat sin förvandling till vägkrogspotatis. Allroundkryddan har börjat regna över den... Steks på till fin färg i smör och olivolja. Här på hans murrikka som han fick i födelsedagspresent förra året.

Brickan är laddad med mina bidrag till buffén och det är dags att gå över till grannarna, bror och svåger som har förberett grill och murrikka. Mer om ostpajer och caprese på höjden senare...

Deras matplats utomhus vid sin stuga där vi satt och åt och umgicks från solig kväll till mörk natt. Så mysigt, trevligt och gott vi hade det!

Dukat och förberett för buffén inne i deras stuga. Lite sill fanns för den som ville ha lite midsommarkänsla. Känslan ville jag ha men inte via sill... Pioner från trädgården. Så fina i vitt, rosa, lila och cerise!

Svågern fräser på thailändsk sparris som är mycket tunnare än svensk. Påminner om vild sparris...

Och så stektes halloumi. Förstås. Riktigt najs att ha en murrikka att laga mat på utomhus. Vi ska också ha en sen, det är helt klart!

Min tallrik med vägkrogspotatis, thailändsk sparris, halloumi, caprese, grillad oxfilé och blå band-bea. Oxfilén grillades medium rare och skars i skivor. Sedan var det bara för var och en att grilla på sina skivor lite till för medium eller well done. Well done är min melodi. Innan vi kom så här långt hade vi mumsat i oss mina ostpajer till bubblande champagne. Ska det firas ska det firas ordentligt!

En enkel dessert med jordgubbar, vaniljgrädde, vaniljglass och så lite krusmynta från svågerns kryddland. Det var himla gott med en liten bit mynta ihop med jordgubbarna. Inte för mycket bara, då blev det tandkrämsfeeling i munnen...

Kvällen rullade på och snart tändes elden i brorsans eldfat, en present från en annan sommar för många år sedan. Ljus, sprak och värme alldeles intill där vi satt fick en tia i mysfaktorbetyg.

När det började ljusna mot söndag drog vi oss hemåt och somnade gott i lilla sovstugan. Idag har vi hoppjerkat in och ut, allt beroende på vädrets humör. Vi är inne i juli nu men fortfarande ingen riktig sommarkänsla. Än så länge bara en sådan sommardag och det var på midsommarafton. Det är dags nu att bli sommar på riktigt, och inte bara med några minuter i taget...

Ha en riktigt bra vecka - semester eller inte. Mat ska ju ändå lagas i de flesta kök. Vi ses!

Saffransrisoni med ugnsrostade grönsaker, vackert och gott med oxfilékuber

Det är gott med saffran i mat! Varför använder jag det så sällan då? Inte vet jag. Lördagsmiddagen blev i alla fall en solgul härlighet med krispiga grönsaker och oxfilé i kuber. Risonin blandas först med saffransgrädde och sedan massor av grönsaker som rostats i ugnen. Vad man serverar till går självklart att variera, fläskfilé eller färsbiffar tror jag t.ex. går jättebra. Även någon vegetarisk variant av protein borde funka. Det blev mycket risoni över som jag har sparat (förstås) och tänker blanda med stekta skivor av kryddstark korv. Risonin är mild i smaken så en korv med lite umf i tror jag blir fint. Till middag någon dag i veckan eller matlåda till Mannen. Mängden saffran är så liten i förhållande till det andra så smaken tar inte över, den blir precis lagom - i alla fall i min smak.

Risoni är pasta som man kokar på samma sätt som annan pasta, i rikligt med saltat vatten. Var försiktig bara så att den inte kokar för mycket. Den är INTE rolig om den blir för mjuk. Att koka ihop och reducera saffransgrädden tar ungefär 15 minuter på låg värme, så planera för det momentet. Det är en del logistik att få ihop med grönsakerna som rostas i ugnen och sedan ska blandas med den kokta pastan och saffransgrädden samtidigt som köttet helst ska vara helt nystekt. Men det är ändå lätta moment. Med lite planering,  förberedelser och tungan rätt i mun så är det lugnt. Jag kunde inte låta bli att strö över lite riven parmesanost på min tallrik. Det är svårt att komma ifrån att det här påminner om risotto så parmesantarmen ryckte till :-)

4 portioner

4 paprikor i olika färger

2 röda lökar

1 aubergine

1 squash

2 kvistar färsk rosmarin

Salt och svartpeppar

Olivolja

1 citron, rivet skal

1 ask smörgåskrasse
Eventuellt riven parmesanost

400 g risoni

2 dl grädde

0,5 g saffran

500 g oxfilé (eller annat kött/vegetariskt alternativ)

Olivolja

Salt och svartpeppar

  

Skär grönsakerna i lite slarviga "rustika" bitar i samma storlek. Lägg på en ugnsplåt och blanda med rosmarin, salt och svartpeppar. Ringla över olivolja och rosta i ugnen ungefär 20 minuter. Vänd runt efter halva tiden. Blanda med citronskal.

Koka pastan och häll av vattnet. Blanda grädde och saffran, koka ner till halva mängden. Blanda saffransrisonin med grönsakerna. Tärna oxfilén och stek snabbt på hög värme i olivolja. Salta och svartpeppra. Toppa risonin med köttet och garnera med klippt krasse.

Härliga grönsaker! Jag var lite trött på ugnsrostade grönsaker ett tag men det går ju att variera hur man serverar dem. Tillsammans med saffransrisoni fick de en helt ny scen att glänsa på.

Man ser ju till och med hur gott det är med alla färger! Och så bekvämt när godbitarna sköter sig själva i ugnen. Att stå och skära till allt till lagom bitar är ett favoritmoment för mig. Det är lyxterapi :-) 

Krasse smakar väl egentligen inte så mycket men det gör maten lite snyggare och det ser fräscht ut, så varför inte?

Pastan är kokt och blandad med saffransgrädde och grönsaker. Nämnda krasse är klippt och strödd över. Nu ska bara köttet stekas lite snabbt så är det klart!

Gott, gott, gott, gott! Mannen slickade bokstavligt talat tallriken :-) Om inte oxfilé, stek på tunna skivor av fläskfilé eller servera med smakrika färsbiffar eller vegetariskt alternativ.

Här på landet är det grått och blött. Igår fick vi några solglimtar faktiskt och några skruvreglar till däcket kom upp. Nu har vi kommit så pass långt att det "bara" är att skruva på trallen. Förhoppningen är att komma igång med det nästa helg när det är långhelg. Vädergubbarna har lovat riktigt skönt väder till valborgshelgen men vi får väl se hur det blir med den saken. Nu ska jag göra frukost (ja, vaddå - det är ju söndag och klockan är inte ens elva ännu...). Se'n hämtar jag Mannen i sovstugan där han mornar sig med katten Boris. Det är skönt med en liten stund för sig själv på morgonkvisten. Så fick jag ju det här inlägget gjort också för den här maten vill jag inte att ni ska missa!

Ha en riktigt skön söndag och skit i vädret om det är grått och trist. Solen skiner i alla fall där bakom!

Grönpepparbiff med gräddig sås och råstekt potatis

Grönpeppar är riktigt gott men det är sällan jag använder det. Att klappa in en köttbit med krossad grönpeppar, steka på lite lätt och sedan låta puttra färdigt i grädde som får ta smak av grönpepparen - det blev en hit i fredags. Särskilt med ett av mina favorittillbehör, råstekt potatis! Är det långhelg på landet kan man unna sig att köttbiten blir oxfilé, en vardag kan det bli färsbiffar som får samma behandling. Eller tvärtom!

Grönpepparbiffar med oxfilé och gräddsås

Låt köttbitarna stå framme i rumstemperatur en stund innan de ska ner i pannan. Krossa torkad grönpeppar i mortel eller på annat kreativt sätt. Vänd runt köttet i krosset och klappa in så att det verkligen sätter sig. Hetta upp en stekpanna och smält smör. Stek köttet i ca tre minuter (beroende på storlek och tjocklek) på varje sida så att det får fin färg utan att brännas. Salta och svartpeppra på båda sidor. Ta ur köttet och häll i ett par dl grädde som får koka ihop tills den blir lite simmig. Lägg tillbaka köttet i pannan med grädden och låt sjuda i såsen ett par minuter. Smaksätt eventuellt såsen med lite extra krossad grönpeppar.

Servera med råstekt potatis och något grönt (eller rött) till. Ugnsbakade tomater till exempel! Istället för att steka potatisen i panna som kräver tid och mer smör, så steker jag i långpanna. Skiva potatisen ganska tunt och lägg lite omlott i en smord långpanna. Fördela några klickar smör över potatisen och stek på 225 grader i ungefär 25 minuter. Potatisen närmast kanterna blir så gott som nästan alltid liiite för knaprig men använd gärna bakpotatis för större skivor och skiva de yttersta lite tjockare så är det lättare att få jämn tillagning på all potatis i pannan. Salta och svartpeppra den när den har stekt färdigt.

Jag har ingen mortel på landet (ännu) men grönpeppar är lätt att krossa mot skärbrädan med en skål eller något annat hårt. Annars är ju mortel att föredra...

Klappa in köttet ordentligt med krossad grönpeppar. Grönpeppar är milt i smaken så det är bara att ösa på. Gör man grönpepparbiff ska det ju smaka grönpeppar!

Råstekt potatis i långpanna är jättegott till biffen och det är smidigt att låta den sköta sig själv i ugnen.

Såsen får smak av steksky och grönpeppar. Enklast möjliga. Bara grädde som får koka ihop efter stekningen.

Köttet blev jättegott och jag är sugen på att testa samma procedur med färsbiffar. Nå'n som har provat?



Solen är för tillfället blockad av vitt dis men enligt prognosen ska det lätta och solen komma fram igen. Men vilka härliga soliga dagar det blev den här helgen! Och så har vi bjudit brorsan med sambo på middag. Det var liksom vår tur efter alla goda middagar som de har bjudit på. Mer om den middagen lite senare. Jag försöker spara på min arm som verkar ha drabbats av tennisarmbåge efter allt slit här på landet med spika, skruva och måla. Repetitiva rörelser som kan mosa vilken armbåge som helst. Det hjälper ju inte heller att jobbet är vid en dator liksom hobbyn, att matblogga. Därför har jag försökt hålla mig från datorn några dagar och lagt lite tid på att piffa i sovstugan i stället. Nu finns det bildbevis också som jag får återkomma till. Förhoppningsvis släpper smärtan i armbågen med lite Voltaren. Laga mat går bra i alla fall :-)

Önskar en fin avslutning på helgen!

Lyxig planka med oxfilé, kantarellsås och finaste moset

Plankfilé skulle jag vilja kalla det här! Jag blev sugen på att använda planka när jag läste senaste numret av Allt om Mat där de har med retrorätter som plankstek, räkcocktail och marängsviss. Just den plankstek som presenterades i tidningen lockade inte mig. Där användes entrecôte och man skulle göra egen bea, linda bacon runt haricot verts och, ja ni känner säkert till den klassiska planksteken. Jag bestämde mig i stället för att använda varsin fin bit oxfilé att lägga på plankan med kantarellsås och västerbottenost ovanpå tillsammans med det klassiska spritsade moset. Plankor lånade jag av mamma och pappa.

Här ska erkännas utan att skryta att både jag och Mannen tyckte att det blev hur gott som helst. Moset är det godaste jag har gjort (mycket grädde, smör och västerbottenost). Köttet blev jättemört och smakade underbart tillsammans med kantarellsåsen. I stället för en hel tomat lade jag på tre körsbärstomater på varje planka. Man kan ju fundera på varför man inte gör samma sak i en gratängform... Det gjorde jag i alla fall. Vad blir det för skillnad? Enligt mig blir smaken mer "grillad" på en planka och därmed godare. Maten kändes lyxig men var inte alls jobbig att laga. Plankor hittar man i välsorterade köksbutiker eller på nätet.

Förutom köttet, ingredienserna till mos och sås behövs tomater, riven västerbottenost och neutral olja.
Gör din variant av planka med något annat kött och en annan sås, en pepparsås, bea eller champinjonsås.
Här är det fritt fram att variera!

Mitt godaste mos (räcker till fyra portioner)

1 kg mjölig potatis

3-5 dl vispgrädde

Massor av smör, riktigt smör

1 äggula

1 dl riven västerbottenost

Salt och vitpeppar

Skala potatisen och skär i mindre bitar. Koka tills den är mjuk i saltat vatten, 10-15 minuter. Häll av vattnet och pressa potatisen eller finfördela den med något annat - jag använde en stålvisp. Blanda i hälften av grädden, smör, äggula och ost. Vispa med elvisp och fyll på med mer grädde tills moset blir fluffigt så att det funkar att spritsa på plankan. Smaka av med salt och vitpeppar. (Allt mos kommer inte att gå åt till två plankor - vi har sparat det som blev över till potatisbullar.)

Om du vill göra det goda moset till något annat, där det inte ska gratineras, värm då först grädde och smör tills smöret smälter i en kastrull. Blanda med moset och tillsätt sedan ägg och ost.

Under tiden potatisen kokar, gör kantarellsåsen som räcker till två plankor

Ca 3 dl färska kantareller i mindre bitar

1 finhackad gul lök

En klick smör

Knappt 1 msk vetemjöl

2 dl grädde

Ungefär 1/2 tsk kinesisk soja

Salt och vitpeppar

Hetta upp en stekpanna och lägg i kantarellerna. När vätskan har dunstat, lägg i smöret och löken. Fräs ihop någon minut. Pudra över mjölet och rör om. Häll i grädde och soja. Låt sjuda ihop till bra såskonsistens. Smaka av med salt och vitpeppar. Ställ åt sidan tills det är dags att lägga såsen över oxfilén på plankan.

Oxfilé, en lagom stor bit per person

Låt oxfilén bli rumstempererad innan du steker den i smör och kryddar med salt och svartpeppar. Vira sedan in köttet i folie och håll det varmt tills det ska in i ugnen.

Nu till det roligaste - att arrangera allt på plankan!

Ugnen ska vara uppvärmd till 250 grader och plankorna ska vara inoljade med neutral olja så att de inte spricker i den heta ugnen. Börja med att lägga antingen en stor tomat, eller som jag tre små, i fördjupningen i ett av plankans hörn. Skåra skinnet i ett kryss och salta lite grand.

Spritsa moset längs kanten på plankan. Beroende på sprits kan det räcka med ett varv, med en mindre sprits - spritsa i två lager. När köttet har vilat klart, lägg det i mitten på plankan. Fördela kantarellsåsen över köttet, på resten av plankan innanför "mosmuren" och strö sedan lite västerbottenost över kött och sås.

Ställ in plankorna i mitten av ugnen i ungefär 12 minuter, tills det spritsade moset har fått fin färg. Kontrollera köttet så att det är tillagat som du vill ha det. Tillagningstiden varierar ju beroende på hur tjock din oxfilé är.

När plankorna är färdiggratinerade, ställ fram på bordet med något slags underlägg under - de är varma! Se'n är det bara att hugga in på godsakerna. Och gott, det var det! Plankan har gett mig mersmak och jag vill gärna prova andra kombinationer på den. Vi får se vad det kan bli...



Glöm inte att olja in plankorna innan de ställs in i ugnen - börja gärna med det så att träet hinner suga åt sig lite av oljan.



Mannen fick hoppa in när det var dags att spritsa. Han har rutin på det efter alla efterrätter han har fixat. Med den lilla sprits vi använde blev det två lager mos.

Tomat, mos, kött, sås och västerbottenost på plankan - dags för ugnen!

Inte världens gladaste färgupplevelse men en desto större smakupplevelse!

Soprent kallas det här, även om en stackars tomat blev över på Mannens tallrik... Bästa betyget :-)