Ibland tänker jag att när jag lagar riktigt enkel mat så har det inget i matbloggen att göra. Men så tänker jag lite till och bestämmer mig för att så länge det är gott och något nytt som jag inte skrivit om förut så är det väl inget fel att ta med det? Sagt och gjort. Såsen går att variera för att få olika smaker. Klicka t.ex. i lite tomatpuré, fräs lite gul lök och/eller röd paprika som sedan får puttra med såsen eller smaksätt med lite dijonsenap. Den som vill köra LCHF använder vispgrädde, skippar potatisen och äter mer av broccoli och svamp.
Till två personer
2 stora lövbiffar
Smör
Salt, svartpeppar, chili explosion, ancho chili pulver
2,5 dl mellangrädde
1 tsk soja
1 krm vitpeppar
Ta fram lövbiffarna i god tid innan de ska stekas så att de har rumstemperatur när de ska i pannan. Torka av ev köttsaft. Lägg upp på skärbräde och platta till dem lite lätt med handen. Hetta upp en stekpanna, helst i gjutjärn. Stek biffarna hastigt på varje sida. Krydda med salt, svartpeppar, chili explosion och ancho chili pulver. Lyft biffarna ur pannan, dra ner värmen och häll i grädden. Vispa ihop stekskyn med grädden, smaksätt med soja och vitpeppar. Låt såsen puttra upp igen och lägg i biffarna. Medan potatisklyftorna blir färdiga i ugnen de sista tio minutrarna ungefär ska biffarna sjuda i såsen.
Servera med potatisklyftor, stekta champinjoner och broccoli. Tomat är också gott till.
Nu ska jag ta mig en riktigt varm dusch. Är fortfarande frusen och känner mig inte alls på topp. Säg bara inte att det är dags för en sommarförkylning nu... Eller ännu värre, att fästingen Mannen plockade bort från mig igår har smittat mig med något virus. Nej då, det är nog ingen fara. Fast det kliar lite...
Jag vill inte dra på mig en sommarförkylning som brukar ha förmågan att bli långlivad. Det här är sista arbetsveckan innan vår semester och då vill jag vara frisk! Mind over matter...
Nu ska jag ta mig en riktigt varm dusch. Är fortfarande frusen och känner mig inte alls på topp. Säg bara inte att det är dags för en sommarförkylning nu... Eller ännu värre, att fästingen Mannen plockade bort från mig igår har smittat mig med något virus. Nej då, det är nog ingen fara. Fast det kliar lite...
Jag vill inte dra på mig en sommarförkylning som brukar ha förmågan att bli långlivad. Det här är sista arbetsveckan innan vår semester och då vill jag vara frisk! Mind over matter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar