Lasagne - ännu en variant - godast hittills!

En lasagne är helt enkelt aldrig fel. Jag älskar att experimentera med köttfärssåsen som till största delen är det som avgör vad lasagnen till slut smakar. Och mycket sås ska det vara. Jag vill att en lasagne ska vara rinnig och lös när man skär första biten. Ju mer sås desto bättre smakar lasagnen nästa dag också, den håller sig saftig och fin. En torr och mesig lasagne är inte mycket att ha...

Köttfärssåsen är hyfsat klassisk. Det jag ville testa var att få med lite syra. Man kan använda balsamvinäger i köttfärssåsen och en del använder en skvätt vin. På hyllan med inlagda soltorkade tomater, grillad paprika, tapenade, pesto och annat gott hittade jag en liten burk finfördelade grönsaker i olja och vinäger som jag bestämde mig för skulle ner i såsen. Innehållet med squash, aubergine och paprika i en syrlig marinad visade sig ge köttfärssåsen en riktigt fin smak! Om du inte hittar just den här typen av marinerade grönsaker, prova med något annat, jag såg även till exempel tapenade på svamp som borde vara urgott!

Jag tror att jag för evigt har lämnat det här med bechamelsås bakom mig, i alla fall när jag själv lagar lasagnen. Blir jag bjuden på en med bechamel så tackar jag inte nej! Den här gången blev det grädde och crème fraiche som blandades och lades på toppen av lasagnen och det är inget jag ångrar. Inte alls. 

Lasagne passar jättebra i matlåda. Och att ha med sig till landet när man kommer dit sent på kvällen. Bara att värma och hugga in så det blev skärtorsdagens middag. En sallad är gott till lasagne, eller åtminstone några tomater.

Lasagne, ca 6 portioner

400-500 g nötfärs

2 gula lökar, grovt hackade

Smör

3 msk tomatpuré

2 burkar krossade tomater

2 burkar vatten

Ca 1 msk lantbuljongpulver (eller motsvarande mängd buljongtärning)

1 burk finfördelade grönsaker, marinerade i olja och vinäger (ca 1 dl)

Salt, svartpeppar och vitpeppar

12 lasagneplattor, torkade

2 1/2 dl (mellan)grädde

2 dl (lätt) crème fraiche

2-3 dl riven ost, gärna präst

Fräs färsen grynig i smör, gärna i en gjutjärnsgryta som rymmer mycket sås. Tillsätt löken och fräs några minuter med färsen. Blanda ner tomatpurén och fräs några minuter till. Blanda ner krossade tomater, vatten och marinerade grönsaker. Rör om och smaksätt med lantbuljongpulver. Nu är det ganska mycket vätska men såsen ska helst puttra en bra stund så att den reduceras. Efter 30-45 minuter ska du ha fortfarande ha en tjockare men fortfarande ganska lös sås. Smaka av med salt, svartpeppar och vitpeppar.

Smörj en ugnsform som rymmer fyra plattor i bottnen. Grunda med några slevar av köttfärssåsen. Lägg sedan på första lagret plattor lite omlott, fyra stycken. Ett lager till av köttfärssåsen, sedan fyra plattor till. Mer köttfärssås och fyra plattor. Och så det sista av köttfärssåsen, det ska vara lite grand av såsen ovanpå de sista plattorna. Vispa ihop grädde och crème fraiche och häll överst på lasagnen. Strö över den rivna osten. Ställ in i ugnen på 200 grader i 30-45 minuter, tills lasagnen är mjuk och osten har fått färg. Om det blir för mycket färg mot slutet, täck över med lite aluminiumfolie. Låt lasagnen stå några minuter innan den skärs i bitar och serveras.

Verkligen jättegod köttfärssås med marinerade grönsaker, och mycket av såsen ska det vara!

Den vita såsen marmorerar sig fint med köttfärssåsen innan osten ska på. 

Lasagnen är klar efter ungefär 40 minuter i ugnen!

Bara att skära i bitar och ta för sig. Gott!

Någon som har tips på hur man kan knorra till köttfärssåsen på annat sätt? Det är ju som sagt till största delen såsen som sätter karaktären på lasagnen och jag provar gärna fler varianter!

I övrigt rullar det på med livet. Aningen trist med jobb och rutiner igen efter en så härlig långhelg med verklig kvalitetstid med Mannen. Men det är ju så det är, vardagen kommer alltid tillbaka - det gäller bara att försöka göra det bästa av den också. Känner att det råder något slags vakuum nu i väntan på riktig vår och värme. Med hot om mer snö och fortsatt kyla känns det lite tröttsamt men det ska väl ge sig det också. Som nordbo är man ju härdad och har tålamod av stål. Eller?