måndag 21 november 2011

Carbonara - min variant den här gången


Pasta Carbonara är en av mina absoluta favoriter! Min variant är inte "äkta italiensk" för jag använder grädde, bacon, gul lök och inte alltid avlång pasta som spagetti. Men mycket är detsamma som parmesan, äggulor och mycket svartpeppar. Jag kan tänka mig att det finns många varianter på carbonara i våra kök och det varierar även från gång till gång hur det blir här hemma men oftast blir det gott. Så även ikväll!

Det går fort att göra carbonara, egentligen den tid som det tar att koka upp pastavatten och koka pastan, resten gör man i ordning under tiden pastan tillagas. Så fort äggulorna blandas med det varma ska blandningen tas från värmen så att inte äggulorna blir gryniga och tråkiga (typ äggröra). Spara lite av kokvattnet att späda med om det blir för tjockt. Använd valfri pastasort.

4 portioner
400 g pasta
400 g bacon
1 msk olivolja
1 finhackad gul lök
Svartpeppar
4 äggulor
3 dl finriven parmesan
1 dl vispgrädde
Kokvatten från pastakoket, ca 1 dl
Mer svartpeppar och eventuellt lite salt
Riven parmesan till servering

Förbered pastan så att den är nykokt och avrunnen när det andra är klart.

Blanda äggulor, parmesan och grädde. Strimla bacon och stek till fin färg i olivolja i en rymlig stekpanna eller gryta. När baconet börjar bli klart, blanda ner den finhackade gula löken och låt den fräsa med ett par minuter. Svartpeppra och blanda med den nykokta pastan i stekpannan/grytan. Ta av från värmen och blanda ner ägg-, ost- och gräddblandningen. Späd eventuellt med lite varmt kokvatten till den konsistens du vill ha. Smaka av med mer svartpeppar och eventuellt lite salt. Servera med riven parmesan och förslagsvis tomater som smakar väldigt bra till just carbonara.


Ekologisk bacon i stället för italienska originalets sidfläsk till carbonaran går alldeles utmärkt.

Bacon- och lökfräs, smaksatt med svartpeppar. Lök är inte med i originalet men det blir verkligen inte sämre med...

Äggulor och parmesan blandas med grädde och mängden är helt avgörande för carbonarans krämighet. Späd försiktigt med kokvattnet när det blandas med pasta, bacon och lök - så att det inte för blir tunt.



Gott och krämigt! Vrid över lite extra svartpeppar på slutet. Det ska verkligen smaka mycket svartpeppar.

Det är måndag och jag är lite trött i ögat. Vi somnade sent i går och mörkret gör sig verkligen mer och mer påmint. Jag är helt ärligt tacksam för varje dag som går utan snö och minusgrader hur fint jag än tycker att det är med mycket snö. Förra årets snökaos i en evighet med skottande, skrapande, halkande och strul med bilåkandet slipper jag gärna. På landet däremot får det gärna bli vitt och fluffigt som förra året. Det är mysigt! Tyvärr går ju inte den ekvationen ihop, snö- och isfria gator i Stockholm och vinterlandskap på landet eftersom landet bara ligger någon timmes bilfärd från storstaden. Men om det gick så skulle jag vara väldigt nöjd :-)

Hoppas att du som läser har en fin måndagskväll.


9 kommentarer:

  1. Åh, jag kan knappt vänta på att den första snön ska börja falla ner från himlen. Älskar snö även fast det blir en massa kaos :)

    SvaraRadera
  2. Hej Mallan!

    Jag älskar ju egentligen snö och vill ha en vit vinter men kan ändå inte låta bli att förbanna det kaos som uppstår när det blir lite för mycket... Men jag ska jobba på att uppskatta det fina och positiva med snön istället för att reta mig på det negativa :-)

    Sköt om dig!

    SvaraRadera
  3. Verkligen gott... Matlåda idag :-)

    SvaraRadera
  4. Brukar också göra med grädde och lök ibland men äggulan vill jag ha rå ovanpå. Gott är det!!

    SvaraRadera
  5. Carbonara är en av mina favorit pastarätter och man kan göra den på 100 olika sätt, det innebär att man aldrig tröttnar på den :-D

    SvaraRadera
  6. Sofie - håller med du! Med gulan sist ovanpå alltihop får man maximal krämighet. Det händer också ibland :-)

    Nej, Tina! Carbonara går nog inte att tröttna på. Så'n mat gillar jag :-)

    SvaraRadera
  7. Å så gott det ser ut!
    Nej för mycket snö är trevligt om helgerna, inte när man ska ta sig till och från jobbet. En kamp, det är vad det är.
    katarina

    SvaraRadera
  8. Skönt att du håller med, Katarina. På jobbet får jag mycket på moppo för att jag är glad över att snön dröjer :-)

    SvaraRadera