söndag 10 juni 2012

Färskostbiffar med sparristortellini och en äkta solskenshistoria


I fredags blev det dags för färsbiffar igen, lätt och snabbt att göra så det passar när man kommer en bit in på kvällen till landet. Den här gången blandade jag färsen med smaksatt färskost, en ganska schysst genväg för saftiga och smakrika biffar. Jag valde "fyra peppar" av ett ganska känt märke med "äkta franska färskostar". Det finns många olika smaker att välja på i färskostsortimentet så här är det verkligen bara att ta det man tycker om. En gräddig sky efter stekningen av biffarna hör till.

Till biffarna åt vi färsk tortellini fylld med ricotta och spenat. Den blandades med strimlad snabbfräst grön sparris, smör och svartpeppar. Svårare än så behöver det inte vara en fredagskväll på landet och väldigt gott blev det!

Jag gillar ganska små färsbiffar, nästan som "puckar" men då är det viktigt att inte steka för länge. Det är lättare att få saftiga biffar om de görs lite större.

8 små färsbiffar
500 g nötfärs
125 g färskost, fyra peppar (eller annan smak)
Salt och svartpeppar
2 1/2 dl mellangrädde
Några droppar kinesisk soja
Vitpeppar

Ingen rocket science här. Blanda och forma till biffar. Använd 100 g av färskosten, spar en liten klick till gräddskyn. Stek biffarna i smör på båda sidor till fin färg. Ta biffarna ur pannan och vispa ner grädde och 25 g av färskosten. Smaksätt med några droppar soja och pudring med vitpeppar. Lägg ner biffarna i gräddskyn och låt puttra några minuter tills biffarna är klara.

Tortellini med strimlad sparris
2 paket färsk tortellini, valfri fyllning
1 knippe grön sparris
Smör
Salt och svartpeppar

Strimla sparrisen med en osthyvel, varje sparris i tre delar. Koka tortellinin i saltat vatten. Häll av vattnet och blanda ner en klick smör och lite svartpeppar. Fräs sparrisen i lite smör på hög värme, bara någon minut. Salta lätt och blanda med pastan.


Färsbiffarna får en lätt rosa färg, lapskojsfärg skulle man kunna kalla det.


Stek och fixa gräddskyn. Puttra en stund medan pastan blir klar.


Jag äger ingen mandolin men en bra osthyvel funkar bra att strimla sparrisen med. Lägg sparrisen mot en skärbräda och tryck ner. Hyvla en gång, vänd på sparrisen och hyvla en gång till längs med så får du tre bra strimlor av varje sparris.


Nästan som sparrisspasta! Fint och gott!


Blanda sparrisen med tortellini, smör och svartpeppar. Klart!


Och så var det solskenshistorian som börjar med den här lilla tjejen:


Det här är Molli. I början av mars börjad vi se henne stryka runt stugan på landet. Helt klart en bortsprungen katt. När vi ställde fram mat vräkte hon i sig och fast hon var väldigt skygg brydde hon sig inte om vare sig oss eller att Boris och Bojan här på landet var framme och nosade på henne. Mat låg högst på priolistan om man säger så. Sen har vi sett henne av och till, ställt fram mat innan vi har åkt efter helgen, satt upp lappar med foto och telefonnummer så att orolig matte och/eller husse skulle kunna höra av sig. Inte ett ljud.

Igår såg vi henne igen. M gick ut med mat och hon var väldigt hungrig som vanligt. Han fick efter ett tag klappa lite på henne och vartefter hon blev mätt och mer bekväm med att han satt bredvid började hon stryka sig och var inte alls lika skygg som tidigare. Då såg M att hon var ID-märkt i örat, något som vi inte har kunnat se tidigare då vi inte har fått komma nära. Vi lyfte in henne i friggan på soffan där jag satte mig. Efter några stirriga nervösa blickar runt omkring sig blev hon superkelig och lade sig i mitt knä. Där låg hon i en och en halv timme och blev klappad, kurrade och vältrade sig innan hon till slut somnade.

Under tiden surfade M fram ägaruppgifterna genom ID-numret och ringde och lämnade meddelanden till vartenda  nummer vi hittade - ingen svarade. Efter ett tag ringde matte upp och var alldeles nipprig. Det var ju hennes katt som varit borta flera månader! Vi kom fram till att Molli, född 2009, i vintras måste ha tagit sig över isen till vår sida. Det visade sig nämligen att hon hörde hemma tvärs över vattnet från oss. Vattenvägen är det väl 100 meter men landvägen över en mil. På nätterna frös rännan i mitten igen, men den gick upp på dagarna. Så hon måste ha traskat över nattetid och sedan inte kunnat ta sig över igen.

Den stackaren har hållit sig så nära sitt hem som hon har kunnat. Har väl levt på möss och det vi har matat henne med. Jag behöver väl inte säga att det var en fantastisk upplevelse att få återlämna henne till sina ägare! Matte och husse stod på uppfarten och väntade ivrigt. De hade gåshud sa de och hade trott att de aldrig mer skulle få se henne. Mollis mamma hade naturligtvis också saknat henne. Vilken dag! Vi gick i lyckorus resten av dagen och även idag efter denna goda gärning och det kommer att sitta i ett tag. Det har gnagt i oss att den här katten har varit bortsprungen och hela tiden oroat oss för hur vi skulle kunna hjälpa till, med katthem osv. Men det här blev ju bästa möjliga slut. En äkta solskenshistoria vi aldrig kommer att glömma.

På andra sidan hör hon hemma Molli - och nu är hon tillbaka!


Förutom denna underbara upplevelse har vi (läs M) jobbat vidare med däcket. Vi har bastat och jag har lagat mat och så har vi haft två härliga sovmorgnar. Snart dags för frukost. Och så har vi delat rum med en DEWALT. Mannens nya tillskott i verktygsarsenalen, en bordssåg som underlättar hantverkslivet betydligt. Idag rullar det vidare med trädäcket, bara vi slipper regnskurar.

Ha en skön söndag!

M har bakat sågspånslimpa med nya sågen :-)


22 kommentarer:

  1. Åh vilken solskenshistoria med Molli! Måste erkänna att jag fick tårar i ögonen då jag läste hur hon försökt hålla sig nära sitt hem men varit oförmögen att ta sig tillbaka. Underbart att ni hjälpte henne att hitta hem igen! Kram Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kom tårar i ögonen på alla möjliga i går, både vuxna män och glad matte :-) Vi mår riktigt bra av att det gick så bra! Smilar fortfarande lite fånigt :-) Kram!

      Radera
  2. Jag skulle gärna vilja bjuda in mej själv till stugan en vecka eller två och sen njuta av dina goda variationer av färsbiffar varje dag ;-) Till frukost önskar jag mig kaffe och en macka med prästost *lol*

    Solskenshistorier är ju härliga, särskilt när djur är inblandade. Jag har också en - hittade en bil förra året!! En kombi med reklam för en målare hade parkerat otroligt dumt utan för huset och jag retade mej på det varje dag. Först trodde vi någon granne renoverade, men bilen stod där övernatt, så det var ju lite kymigt. Sen fick jag för mej att någon bytt jobb och att dom inte hade några *målaruppdrag*... Min fantasi funkar bra ;-) Vi ringde till firman och dom blev överlyckliga - bilen hade varit borta i flera veckor och dom hade t.o.m. fått köpa en ny för den behövdes ju. Allt var helt och alla verktyg fanns kvar! Vi avstod från hittelön men *svärföräldrarna* fick vardagsrummet målat i våras ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Färsbiffar är verkligen grejen - och det finns mycket kvar att testa. Två veckor skulle inte räcka :-)

      Härlig historia där också! Visst är det roligt att kunna hjälpa till och glädja andra människor. Även svärföräldrarna med målat vardagsrum :-)

      Radera
  3. Underbart att höra historien om lilla Molli. Men lite underligt ändå att inte ägarna satt upp lappar ÖVERALLT runt sjön med omgivning!? Det hade jag gjort. Tur att det finns såna änglar som ni! Och så färsbiffar sen, något jag "tappat" måste ta upp det snarast, när man låter om puttra sådär gott i grädde som du gör så blir det ju helt magiskt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att de inte kunde tänka sig i sin vildaste fantasi att hon gått över isen och blivit kvar på andra sidan. De hade letat som tokar på andra sidan, ett väldigt stort område men jag håller med. Jag skulle nog ha gjort lite mer. Vi lade upp bild och uppgifter på nätsajter med saknade katter också men de tänkte nog inte så långt. De trodde att räven tagit henne. Men det slutade ju bra till slut i alla fall och det är ett guldställe hon har Molli och hennes mamma.

      Jag vill gärna läsa om färsbiffar à la Andy. Är helt övertygad om att det ger mig inspiration!

      Radera
  4. Vilken fantastisk solkattshistoria! :0)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är fortfarande alldeles varma i magen :-)

      Radera
  5. Vilken underbar solskenshistoria... man blir glad av att läsa om den vännen. Och så fint av er att nära katten :)

    Det där med att hyvla sparris med osthyveln var ett mycket fiffigt tips!

    Önskar dig en fin söndagskväll, kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det underbart? Det kommer vi leva länge på :-) Ganska trevligt att variera sparrisen och äta den i strimlor. Går ursnabbt att fräsa den klar.

      Tack detsamma vännen, och kram till dig!

      Radera
  6. Vilken underbar upplevelse för er och för Molli med ägare, och vilken fin historia för oss att läsa. Man blir verkligen lite tårögd så här på söndagskvällen!

    Strimlad sparris, absolut! Ett mycket bra tips som vi tar fasta på.

    PS. Du är hjärtligt välkommen på korvfest närhelst du har vägarna förbi:) DS

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns underbart att få vara de som kommer med så fantastiska nyheter till ett par kattägare. Vi har varit i deras skor ett par gånger men det slutade inte lika lyckligt så vi vet exakt hur de måste känna sig.

      Strimla på - det blev jättebra. Mannen tyckte sparrisen blev godare strimlad än att äta hel.

      PS
      Måste nog ordna något på jobbet som gör att jag måste rycka ut till något av kontoren i södra Sverige :-)

      Söndagskramar!

      Radera
  7. Mandolinen kan vara bra krånglig ibland. mycket disk blir det också. Bättre med osthyvel. Den står jämt i diskstället ändå. Hela rätten ser smarrig ut och lagom avancerad en fredagskväll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dåså. Då behöver jag inte fundera mer på om jag ska skaffa mig en mandolin eller inte :-) Färsbiffar, lite pasta och sparris, precis lagom nivå en sen och trött fredagskväll!

      Radera
  8. Vilken underbar berättelse! Jag vet själv hur det känns när ens älskade katt försvinner och man oroar sig för vad som kan hänt. Härligt att de fick sin Molli tillbaka.
    Hajade först till på sågspånslimpan och fick lite huvudbry, ha ha...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det härligt med lyckliga slut! Det händer för sällan tyvärr, just när det gäller katter som vandrar iväg...

      Ha ha, ingen limpa vi skivade upp direkt och käkade :-)

      Radera
  9. Vilken härlig solskenshistoria och visst får man en liten tår i ögat. Underbart med lyckliga slut!!
    Maten ser också ut som en höjdare och strimlad sparris ja, det kan jag nog tänka mig till i stort sett allt, mums vilket bra tips.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är så glada att vi lyckades få hem lilla Molli igen!

      Strimlad sparris i en sallad ska jag testa nästa gång. De är fortfarande fina som strimlor tycker jag. Det är alltid så synd att dela sparrisen. Alla vill ha delen med knoppen :-)

      Radera
  10. Vilken underbar historia. Vilken tur hon hade som inte gick igenom isen (fast den kanske blir riktigt tjock vart ni nu har stugan?) och som sen träffade på er! Blev varm i hjärtat av det här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, underbar historia och jättetur på många sätt. Hon är liten och lätt katten men det blir inte tjockt hela vägen pga att det är vid utloppet av en å. Det fryser bara till när det är riktigt kallt och främst på nätterna då.

      Värmen i hjärtat sitter kvar hos oss och kommer nog göra länge länge :-)

      Radera
  11. Nämen ÅH. Söta söta kissen måste varit helt nipprig.
    Fint att det fick ett fint slut, cred till er som både matat henne och såg till att hon kom hem igen.

    Fyllda tortellini ska man inte underskatta, brukar ha det som nöd-mat, men ser här att man kan göra den riktigt lyxig! Tack för tips!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, som vi har föreställt oss hennes ångest när hon har gått runt och varit så nära men ändå så långt borta. Dumma vatten! Ägarna frågade om vi var skyldiga något. Eeh, näe. Verkligen inte. Vi fick bästa belöningen, att hon fick komma hem igen och hon fann sig direkt. Det märktes att hon kände igen sig och var överlycklig. En helt annan blick i ögonen.

      Nej, fyllda tortellini med någon enkel sås är toppenmat när man vill att det ska gå fort, och som sagt med enkla osthyvelgrepp kan man lyxa till den med sparris till exempel.

      Vassego!

      Radera