Frittata med broccoli, blomkål, sparris, bacon och ost - som ensamrätt eller tillbehör. Varm, ljummen eller kall...

Ägg dominerar i en frittata och gör den matig. Med en massa grönsaker, bacon och ost så har du en hel måltid med just den här frittatan. En sallad till kanske men absolut inte nödvändigt. Jag gjorde den först och främst som ett tilltugg och skar upp i små kuber, att småäta av innan en grillmiddag. Utmärkt på en buffé förstås. Det blev mycket över som blev en härlig måltid dagen efter. Helt kall, fortfarande saftig, mättande och god. För mer protein till maten, fräs på några korvar!

Frittatan håller ihop väldigt bra tack vare att det är så pass mycket ägg i den i förhållande till mängden mjölk, och så bidrar nog osten en del till att binda ihop det hela också. Ännu en gång har jag använt broccoli och blomkål som jag tycker är så gott speciellt nu på sommaren, och så sparris. Bacon behöver ingen närmare presentation, det kryddar vilken rätt som helst och så västerbottenost. Du hör ju själv, det här kan inte bli annat än gott :-)

8 bufféportioner/4 portioner som hel måltid

8 ägg
1 dl mjölk
1 påse riven västerbottenost (150 g)
1 krm svartpeppar
2 paket bacon à 140 g
Blomkålsbuketter, ca 250 g
Broccolibuketter, ca 250 g
1 knippe grön sparris, 10-12 st

Strimla bacon och fräs tills det har släppt det mesta av fettet och börjar bli knaprigt. Skär bort nedersta delen på sparrisen, den hårda och träiga (spar bitarna till en grönsaksfond eller soppa). Dela sparrisen i mindre bitar. Lägg bakplåtspapper i en avlång form, ca 25 x 30 cm. Med en mindre form blir frittatan tjockare och kan ta lite längre tid att bli klar. Täck då med folie på slutet om den får för mycket färg. Fyll formen med sparrisbitar, blomkåls- och broccolibuketter samt bacon.

Vispa ihop ägg, mjölk och svartpeppar. Blanda ner osten i äggblandningen och fördela jämnt över grönsaker och bacon i formen. Grädda i 200 grader varm ugn i 35-40 minuter. Kolla så att frittatan har "stannat" och inte är lös någonstans. Ställ att svalna lite grand och skär sedan upp i små bitar om det är till en buffé eller som tilltugg. Servera frittatan hel i formen om den ska ätas som hel måltid så får var och en skära till sig en bit.

Så mycket gott och grönt! Och vitt!

Allt är på plats, nu ska det sköta sig själv i ugnen. My favourite kind of cooking!

Små, helt underbara bitar av frittatan. Det var svårt att sluta äta av dem men jag fick hålla mig så att jag fick i mig grillmiddagen lite senare, vilket gick utan problem det också...

Inte blev det något gjort i lägenheten igår inte... Det blir för stressigt och jobbigt att göra det efter jobbet har vi insett. Dessutom fick jag en väldigt otrevlig huvudvärk framåt kvällen, den sitter fortfarande i efter väldigt få sömntimmar och jag är så gott som säker på att jag har dragit på mig nån sommarbacill som bara väntar på att få blomma ut. Det blir till att ta av våra semesterdagar för att få gjort det som måste göras innan inflyttningen. Några dagar kan vi väl offra men resten av dem ska vi tillbringa på landet, bara njuta och koppla av. Det är ganska lätt gjort i såna här omgivningar...

Det här är väl ungefär vad jag orkar just nu när det gäller mat, att skriva om det... Gör inget dumt som jag nu och dra på dig nåt skräp, utan håll dig borta från sommarförkylningar och baciller!

Prosciuttolindad mozzarella med grön sparris och tomater. Sventalienskt!

I det här receptet har jag blandat italienska smaker med lite svenskt i form av grön sparris och tomater. och det blir bara sååå himla gott! Långa skivor av mozzarella lindas med prosciuotto, läggs ovanpå sparris i en ugnsform tillsammans med lite tomater. Några droppar olivolja och basilika allra överst och sedan in i ugnen ca 20 minuter och du har en helt suverän smakkombination. Passar som förrätt eller som hel måltid med lite pasta till exempel. Om proteinmängden känns för fjuttig så kan nog lite kycklingfilé till det hela råda bot på fjuttkänslan.

4 portioner som förrätt/2 portioner som huvudrätt med pasta till - på ett ungefär:

8 skivor prosciutto
1 paket mozzarella (avlånga sorten som lämpar sig för gratinering)
1 knippe grön sparris
Ett knippe körsbärstomater
Salt och svartpeppar
Några stänk olivolja
Strimlade basilikablad
(Kokt valfri pasta)

Skär mozzarellan i skivor på längden. Linda en skiva prosciuotto runt varje ostskiva. Smörj en ugnsform lätt med lite olivolja. Bottna med grön sparris som saltas och svartpeppras. Fördela bitarna med skinklindad mozzarella ovanpå sparrisen. Bred ut halverade körsbärstomater i formen. Sprätt över lite olivolja och lägg lite strimlade basilikablad överst. Gratinera i 225 grader ca 20 minuter. Servera eventuellt med kokt pasta.

Det ser ju läckrare ut innan ugnen har gjort sitt men inte direkt äckligt heller efteråt...

Mozzarella i en sån där avlång form som lämpar sig just för gratinering passar jättebra till det här men det borde funka även med vanlig mozzarella i klump. Prova!

Denna fredag mina vänner har jag semesterdag! Befinner mig på landet sedan i morse. Långhelg alltså och inte en dag för sent. Det blir midsommarfirande i efterskott kombinerat med födelsdagsfirande av min bror som fyllde år förra helgen. Vilken lyx att kunna ta del av alla midsommartips som finns i varenda matblogg nu. Det ligger ju i sakens natur att det mesta publiceras EFTER midsommarhelgen när allt är över. Fördel Lotta alltså :-)

Just nu har vi 95 kvm lägenhet, fast inte på samma ställe :-) Vi fick tillträde till nya lyan igår och först på plats var jag med tumstocken i högsta hugg för att mäta och mäta. Nu har jag måtten och fram ska det rutade papperet så att jag kan börja möblera och inreda endimensionellt. Bland det roligaste jag vet! Vår pluttiga och gulliga lägenhet kommer att bli såld även om det inte gick på första försöket. Vi har ingen brådska iväg utan behöver snarare tid på oss för att fixa i den nya lägenheten innan vi kan flytta in. Vi misströstar inte utan allt löser sig.

Vädret som började så lovande idag är snart ett minne blott. Det har börjat blåsa och molnen skymmer solen. Vad jobbigt. Vad ska jag hitta på då här på landet? Fram med blyertspenna, sudd och rutat papper :-)

Trevlig helg önskar jag dig som läser!

Färskostbiffar med sparristortellini och en äkta solskenshistoria

I fredags blev det dags för färsbiffar igen, lätt och snabbt att göra så det passar när man kommer en bit in på kvällen till landet. Den här gången blandade jag färsen med smaksatt färskost, en ganska schysst genväg för saftiga och smakrika biffar. Jag valde "fyra peppar" av ett ganska känt märke med "äkta franska färskostar". Det finns många olika smaker att välja på i färskostsortimentet så här är det verkligen bara att ta det man tycker om. En gräddig sky efter stekningen av biffarna hör till.

Till biffarna åt vi färsk tortellini fylld med ricotta och spenat. Den blandades med strimlad snabbfräst grön sparris, smör och svartpeppar. Svårare än så behöver det inte vara en fredagskväll på landet och väldigt gott blev det!

Jag gillar ganska små färsbiffar, nästan som "puckar" men då är det viktigt att inte steka för länge. Det är lättare att få saftiga biffar om de görs lite större.

8 små färsbiffar

500 g nötfärs

125 g färskost, fyra peppar (eller annan smak)

Salt och svartpeppar

2 1/2 dl mellangrädde

Några droppar kinesisk soja

Vitpeppar

Ingen rocket science här. Blanda och forma till biffar. Använd 100 g av färskosten, spar en liten klick till gräddskyn. Stek biffarna i smör på båda sidor till fin färg. Ta biffarna ur pannan och vispa ner grädde och 25 g av färskosten. Smaksätt med några droppar soja och pudring med vitpeppar. Lägg ner biffarna i gräddskyn och låt puttra några minuter tills biffarna är klara.

Tortellini med strimlad sparris

2 paket färsk tortellini, valfri fyllning

1 knippe grön sparris

Smör

Salt och svartpeppar

Strimla sparrisen med en osthyvel, varje sparris i tre delar. Koka tortellinin i saltat vatten. Häll av vattnet och blanda ner en klick smör och lite svartpeppar. Fräs sparrisen i lite smör på hög värme, bara någon minut. Salta lätt och blanda med pastan.

Färsbiffarna får en lätt rosa färg, lapskojsfärg skulle man kunna kalla det.

Stek och fixa gräddskyn. Puttra en stund medan pastan blir klar.

Jag äger ingen mandolin men en bra osthyvel funkar bra att strimla sparrisen med. Lägg sparrisen mot en skärbräda och tryck ner. Hyvla en gång, vänd på sparrisen och hyvla en gång till längs med så får du tre bra strimlor av varje sparris.

Nästan som sparrisspasta! Fint och gott!

Blanda sparrisen med tortellini, smör och svartpeppar. Klart!

Och så var det solskenshistorian som börjar med den här lilla tjejen:

Det här är Molli. I början av mars börjad vi se henne stryka runt stugan på landet. Helt klart en bortsprungen katt. När vi ställde fram mat vräkte hon i sig och fast hon var väldigt skygg brydde hon sig inte om vare sig oss eller att Boris och Bojan här på landet var framme och nosade på henne. Mat låg högst på priolistan om man säger så. Sen har vi sett henne av och till, ställt fram mat innan vi har åkt efter helgen, satt upp lappar med foto och telefonnummer så att orolig matte och/eller husse skulle kunna höra av sig. Inte ett ljud.

Igår såg vi henne igen. M gick ut med mat och hon var väldigt hungrig som vanligt. Han fick efter ett tag klappa lite på henne och vartefter hon blev mätt och mer bekväm med att han satt bredvid började hon stryka sig och var inte alls lika skygg som tidigare. Då såg M att hon var ID-märkt i örat, något som vi inte har kunnat se tidigare då vi inte har fått komma nära. Vi lyfte in henne i friggan på soffan där jag satte mig. Efter några stirriga nervösa blickar runt omkring sig blev hon superkelig och lade sig i mitt knä. Där låg hon i en och en halv timme och blev klappad, kurrade och vältrade sig innan hon till slut somnade.

Under tiden surfade M fram ägaruppgifterna genom ID-numret och ringde och lämnade meddelanden till vartenda  nummer vi hittade - ingen svarade. Efter ett tag ringde matte upp och var alldeles nipprig. Det var ju hennes katt som varit borta flera månader! Vi kom fram till att Molli, född 2009, i vintras måste ha tagit sig över isen till vår sida. Det visade sig nämligen att hon hörde hemma tvärs över vattnet från oss. Vattenvägen är det väl 100 meter men landvägen över en mil. På nätterna frös rännan i mitten igen, men den gick upp på dagarna. Så hon måste ha traskat över nattetid och sedan inte kunnat ta sig över igen.

Den stackaren har hållit sig så nära sitt hem som hon har kunnat. Har väl levt på möss och det vi har matat henne med. Jag behöver väl inte säga att det var en fantastisk upplevelse att få återlämna henne till sina ägare! Matte och husse stod på uppfarten och väntade ivrigt. De hade gåshud sa de och hade trott att de aldrig mer skulle få se henne. Mollis mamma hade naturligtvis också saknat henne. Vilken dag! Vi gick i lyckorus resten av dagen och även idag efter denna goda gärning och det kommer att sitta i ett tag. Det har gnagt i oss att den här katten har varit bortsprungen och hela tiden oroat oss för hur vi skulle kunna hjälpa till, med katthem osv. Men det här blev ju bästa möjliga slut. En äkta solskenshistoria vi aldrig kommer att glömma.

På andra sidan hör hon hemma Molli - och nu är hon tillbaka!

Förutom denna underbara upplevelse har vi (läs M) jobbat vidare med däcket. Vi har bastat och jag har lagat mat och så har vi haft två härliga sovmorgnar. Snart dags för frukost. Och så har vi delat rum med en DEWALT. Mannens nya tillskott i verktygsarsenalen, en bordssåg som underlättar hantverkslivet betydligt. Idag rullar det vidare med trädäcket, bara vi slipper regnskurar.

Ha en skön söndag!

M har bakat sågspånslimpa med nya sågen :-)

Risotto med tomatpesto och grön sparris - vilken smakskjuts!

Ända sedan jag gjorde vardagslyxiga pastan med tomatpesto så har jag haft i huvudet att den där irriterande slatten som blev kvar i burken borde bli underbar som smaksättare i en risotto. Alltför lång tid fick inte passera eftersom hållbarheten kortas dramatiskt så fort den lufttäta burken öppnats. Så nu har jag gjort slut på den där burken i stället för att slänga slatten och för att vara en slatt så gjorde den underverk! Risotto enligt basreceptet med parmesan på slutet tycker jag är väldigt krämigt och gott, men det här! Tomatpeston gav smaken på risotton en rejäl skjuts.

"Oj, vilken god risotto!" sa Mannen, ovetandes eller med tillfällig minnesförlust. Tomatpeston jag använde innehåller nämligen vitlök som inte står högt i kurs för honom. Men den lilla mängden fungerade tydligen och ställde inte till med några problem för magen.

Med färsk snabbfräst grön sparris åt jag risotton vegetariskt medan Mannen fyllde på proteinmängden med grillad kyckling - förstås. Risotto är alldeles utmärkt just som vegetarisk rätt, tycker jag. Den kan smaksättas med nästan vad som helst och med extra grönsaker till blir det en hel måltid. En hel del protein får man ändå i sig med all ost. Och mättande är det definitivt. För att inte tala om gott!

Jag böjer alltid sparrisen en liten bit upp från tjocka änden tills den går av - då slipper man det hårda och tråkiga längst ner. Men ändbitarna kom till nytta också! Jag lade ner dem i den varma buljongen så att de fick ge lite smak på den.

4 portioner

4 dl ris (arborio eller carnaroli)

1 gul lök, finhackad
1 dl olivolja
2 dl vitt (matlagnings)vin
1,3 liter grönsaksbuljong (med sparrisstjälkar)
1 knippe grön sparris
3 msk tomatpesto
2 1/2 dl riven parmesan
Färskmalen svartpeppar
Flingsalt

Börja med buljongen och håll den varm. Lägg sparrisbitarna i buljongen för mer smak. Värm oljan i tjockbottnad kastrull eller gryta. Fräs löken försiktigt tills den mjuknar, utan att ta färg. Om den blir bränd smakar den beskt. Häll i riset och rosta med löken och oljan. Rör om regelbundet tills riset är lite torrare, det tar några minuter. Häll sedan över vinet och låt det dunsta bort helt.

Fyll på med några dl buljong, så att första omgången täcker riset ordentligt med ett par centimeter upp. Småkoka och rör om regelbundet. När den första omgången buljong har kokat in, fyll på vartefter med någon dl i taget och låt den koka in mellan varven. Det tar ungefär 20 minuter (beroende på vilken konsistens du vill ha på riset) innan det är klart. Smaka på riset så att det är färdigt i din smak. Se till att buljongen nästan har kokat in helt innan du tar risotton från värmen. Blanda ner tomatpeston och sedan den rivna osten. Rör om försiktigt tills osten har smält och smaka av med svartpeppar. I sällsynta fall behövs eventuellt lite mer salt.

Hetta upp en panna och fräs sparrisen i en skvätt olivolja på hög värme. Krydda med flingsalt och svartpeppar. Skaka pannan regelbundet och ta från värmen efter cirka 3 minuter, den ska ha rejält med spänst kvar.

Garnera med färsk basilika och servera risotton med den frästa sparrisen (och eventuellt kött). 

Färsk grön sparris. Mmmm..... Det fick jag inte tag på i småstaden på landet, men snart så även där!

De träiga ändbitarna la jag i den varma buljongen för lite extra smak!

Jag föredrar att snabbt fräsa sparrisen i olivolja och krydda med flingsalt och svartpeppar. Eller grilla den!

Risotto är risotto. Det går liksom inte att "trolla" med slutresultatet och få det att se aptitligare ut. Men det är gott, det kan jag lova som Mannerström säger. Nu gillar inte alla risotto men om just du tycker om det, prova att smaksätta med tomatpesto! Eller om du har någon annan slatt över i kylen från annan matlagning, smaksätt med det. Pesto Genovese, grillad inlagd paprika, zucchini eller någon röra som du har köpt färdig. Det mesta funkar alldeles säkert.

Är det förresten någon som vet varför schalottenlök inte säljs styckevis, eller gör den det? Jag har då aldrig sett det, bara att det säljs flera stycken i nät. Det är sällan jag hinner göra av med så många innan de blir dåliga, därför tycker jag det är jättebra att använda gul lök i risotton i stället.

Kanske lite tidigt att snacka om helgen men det gick inte att undvika prognosen för vädret som lovar uselt! Men om man kallar det "vårregn" så låter det i alla fall lite trevligare :-)

Pepprig fläskfilégryta med västerbottengratinerad potatiskaka

Peppar, peppar... Fast inte i bemärkelsen att häva otur genom att ta i trä, utan i en helt fantastisk gryta med massor av goda smaker från fem sorters peppar, bacon, purjolök, grädde och crème fraiche. Som om det inte vore nog blev det en västerbottengratinerad potatiskaka och snabbfräst grön sparris som tillbehör. Vilken kanonmiddag! Fem sorters peppar finns blandat och klart i kryddburk, t.ex. Santa Marias med kvarn. Svart-, vit-, rosé-, grön- och kryddpeppar. Jag var lite tveksam till just kryddpeppar men tillsammans med de andra sorterna blev det riktigt bra! Inte ett enda saltkorn behövdes i grytan när jag smakade av den, och inte mer peppar heller.... Det här blir en väldigt såsig gryta och hur gott det än är så blir det över. Då är det bra att den även passar som pastasås och att äta med ris eller potatis, så kan du variera resterna till middag en annan dag eller ha i matlådan.

Jag har läst om och sneglat på jägarbacon i butiken ett tag nu. Enligt uppgift ska det ha en mer rökig smak än vanlig bacon så jag testade det i den här grytan. Mycket positivt! Jag upplevde det som köttigare, med mindre fett som släppte vid stekning. Doft och smak är definitivt mycket rökigare - och godare. Klockrent som smaksättare i en gryta som den här, så det kan jag verkligen rekommendera.

Jag använde fläskytterfilé igen, ett kött som passar jättebra just här eftersom grytan ska puttra en stund. Köttet blir jättemört och fint och jag har sagt det förut men säger det igen, fläskytterfilé är sååå bra! Biten håller ihop suveränt, knappt någonting att ansa och bra smak. Utmärkt att helsteka och baka färdigt i ugn, t.ex. med bacon- och lökbakad potatis:

    Här finns receptet >

Börja med potatiskakan, ca 4 portioner
Ca 10 mjöliga potatisar
Salt och svartpeppar
Smörj till ugnsplåten
2 dl riven västerbottenost
Smörklickar

Gör så här:
Skala och riv potatisen. Bred ut den i ett jämnt lager på en smord ugnsplåt ända ut till kanterna och platta till den lite grand. Salta och svartpeppra. Ställ in i ugnen på 175 grader i ungefär en halvtimme. Ta sedan ut plåten, strö över den rivna osten och klicka över lite smör. Höj värmen till 200 grader och ställ in i ugnen igen i ca 15 minuter tills ytan har fått lite färg. Skär potatiskakan i bitar och lägg upp på fat vid servering.

Pepprig fläskfilégryta på ytterfilé

1 hel fläskytterfilé, ca en halv cm tjocka skivor
4 tsk fem peppar, hela krossade korn (i mortel eller på annat kreativt sätt)
1 liter köttbuljong
2 msk tomatpuré
2 tsk soja
1 msk balsamicovinäger
1 paket jägarbacon, i bitar
1 purjolök, strimlad
3 dl vispgrädde
2 dl crème fraiche
3 msk vetemjöl
Smör

Tillbehör: Fräst grön sparris, lätt saltad

Gör så här:
Hetta upp smör i en stekpanna. Stek köttet på hög värme till fin yta och krydda med pepparmixen. Lägg över i gryta vartefter. Häll på köttbuljong, tomatpuré, soja och balsamicovinäger. Småkoka köttet i ungefär 20 minuter. Fräs bacon tills det har släppt det mesta av fettet och börjar få färg, blanda då ner purjolök och fräs tills den mjuknar. Ställ åt sidan. Rör ut mjölet i ca en dl av grädden till en redning. Häll resten av grädden och crème fraiche i den småkokande grytan, rör om och låt koka upp igen. Tillsätt redningen och blanda i bacon och purjolök. Låt småputtra i ungefär en kvart. Skölj sparris och skär av nedre delen. Fräs snabbt i smör på hög värme och salta lätt. Servera grytan med potatiskakan och sparrisen.

Matlagning på helgen och för första gången på länge riktigt pigg och sugen på att stå vid spisen. En kall öl och flamin' hot cheeze doodles till kockan och jag är igång!

Använd mjölig potatis till potatiskakan så "smälter" den ihop bra av stärkelsen. Potatiskakan skulle passa solo som salt och gott tillbehör till en drink!

Några smörklickar på potatiskakan innan andra omgången i ugnen... (Förbered dig på att det tar en stund att göra rent plåten efteråt... jag funderar på om det funkar att använda bakplåtspapper för att slippa eländet nästa gång...)

Fläskytterfilé, riktigt bra kött till den här grytan.

Fempeppargryta kanske jag skulle kalla det här i stället? 4 tsk räcker för mig men om du vill ha ännu pepprigare så ös på! Jag har ingen mortel på landet ännu så jag tog hammaren och krossade kornen med i stället. Observera att jag vek handduken över innan jag började banka...

Köttet är stekt och kryddat med peppar - över till grytan.

Förutom buljongen får grytan smak av soja, tomatpuré och balsamicovinäger - salt och syra.

Purjolök- och baconfräs. Ljuvlig smaksättare.

Potatiskakan är klar. Var noga med ett så jämnt lager i plåten som möjligt, ända ut till kanterna. Annars blir kakan lätt för hård och kan brännas just längst ut i kanterna.

Jag kokar aldrig sparris. Antingen grillar jag den eller som här, fräser den snabbt på hög värme i pannan med lite smör. Då smakar den som sparris ska, tycker jag, och den har kvar sin spänst.

Jätte-jätte-gott! Det blir mycket sås som sagt, något som Mannen kommer att få glädje av i veckan till en matlåda eller två. Grytan kommer att kompletteras med smörstekta kantareller nästa gång.