Porterstek - lätt och gott i grytan med den allra godaste såsen

Helgen har jag tillbringat i Ystad och upplevt en grym matbloggsträff på alla sätt och vis - vilken upplevelse! Alla karameller från den träffen ska jag suga lite på innan jag berättar mer. Bland annat har jag typ hur många bilder som helst som måste kollas igenom...

Till dess vill jag slå ett slag för att göra stek, på enklast möjliga vis i gryta. Porterstek är min absoluta favorit bland grytstekar så därför bjuder jag på det igen. Minimal arbetsinsats i köket, lätt att göra, mycket mat och helt enkelt förbaskat gott. 

Köttbiten stoppar man rakt ner i kokspadet med en massa godsaker, främst porteröl som ger såsen sin speciella och helt gudomliga smak. Kött och sås kan med fördel göras i förväg, redan dagen innan om man vill det. Sedan är det bara att fixa potatisen någon timme innan middagsdags. För mig är det självklara tillbehöret hasselbackspotatis. Hasselbackarna behöver upp till en timme på sig i ugnen, beroende på storlek.

Genom åren har jag modifierat och kommit fram till ett recept på porterstek som för mig nu är fulländat i min smak. Det har vuxit fram ur en mix av ett recept i "Vår kokbok", tips från mamma och mina egna preferenser. Ska jag vara helt ärlig är det såsen och potatisen jag är ute efter mest :-)

Det här behövs till portersteken, 4-6 portioner

En hel bit rostbiff (minst 600 g)

Kokspad:

2 flaskor porteröl á 33 cl (drygt 6 dl t.ex. Carnegie)
1 dl koncentrerad svartvinbärssaft

1 dl äkta kinesisk soja
6 hela vitpepparkorn
1 tsk torkad oregano

2 skivade gula lökar
2 morötter i grova slantar
2 vitlöksklyftor, grovt hackade
2 köttbuljongtärningar, smulade

Såsen görs av:
Silat kokspad
1-2 dl vispgrädde (beroende på vilken konsistens du vill ha på såsen)
3 msk vetemjöl

Gör så här:

Lägg alla ingredienserna till spadet i en inte alltför stor gryta. Kokspadet ska helst nå långt upp längs kanterna så att köttet täcks så mycket som möjligt när det läggs i. Koka upp spadet och lägg i köttet. Sjud på svag värme under lock ca 1,5 timme. Vänd köttet några gånger under koktiden så att det får den fina mörka färgen av ölet runt om.

Känn efter med sticka mot slutet. När köttet känns mört, ta grytan av värmen men låt köttet ligga kvar i spadet och svalna ca 20 minuter. Ta sedan upp köttet och skiva det. Vänta med att skära upp köttet om det ska ätas senare eller nästa dag. Låt det då vila i folie så länge.

Sila kokspadet och häll upp i kastrull. Spara morotsbitarna. Vispa ut mjölet i grädden till en jämn redning och blanda med kokspadet. Koka upp under omrörning. Låt koka ca 5 minuter så att det inte blir någon mjölsmak kvar och så att såsen tjocknar lite. Smaka av såsen och upptäck att du inte behöver tillsätta ett dugg! Såsen är fulländad som den är, men det är klart om du vill ha lite salt och (vit)peppar så ska inte jag hindra dig :-)

Servera med hasselbackspotatis, kokt mjölig potatis eller potatismos, morotsbitarna från spadet, svartvinbärsgelé och ev någon annan grönsak som passar till stek, t.ex. brysselkål eller någon sorts gröna bönor.

Nu återstår bara att hälla i det goda ölet innan kokspadet ska kokas upp och steken ska i.

Köttet skivas och läggs upp på ett fat. Jag brukar spara en bit av steken oskivad. Om (eller snarare när) det behövs fler köttskivor är det bara att karva upp fler vid bordet efter behov & önskemål.

Släng som sagt INTE morötterna efter kokningen utan servera dem till köttet. När jag gör kalops brukar jag mixa några av morötterna i såsen. Det går säkert att göra här också men jag vill inte riskera ett vinnande koncept.

Skiva potatisarna till hasselbackarna i en träslev så riskerar du inte att skära för långt igenom - det är trist om potatisen faller isär. Eller använd två skärbräden, lägg ett mindre ovanpå ett större och lägg potatisen på det undre och skär mot kanten på det mindre tills det tar stopp - låter säkert krångligare än vad det är...

Smörj en ugnsplåt med smör och lägg i potatisen. Salta och klicka över smör. In i ugnen på 200 grader i upp till en timme. Ta ut plåten med jämna mellanrum och ös upp smöret från plåten över potatisarna i omgångar, tillsätt eventuellt mer smör som får smälta i pannan om det blir för lite smält smör att ösa med.

Potatisen är klar när den har fått fin färg och är mjuk. Känn efter med potatissticka. Klassisk hasselbackspotatis toppas med ströbröd på slutet och man kan ha på riven ost också. Men som den potatisälskare jag är tycker jag att just här ska potatisen smaka potatis, bara smaksatt med salt och smör. Såsen från portersteken lyfter potatisen så det heter duga, då behövs inget annat.



Om det blir kött och sås över så är det gott att äta det tillsammans med ris en annan dag. Eller gör  några färsbiffar till överbliven sås och ät med stekta champinjoner och klyftpotatis à la Felix. 

Mu(m)stig färsgryta med salsiccia och en massa annat gott

Varsågod! För att undvika risken att tjata ut höstens stadiga epitet på mat - mustig - så bjuder jag här på en MUMSTIG och rustik gryta som kokas ihop med salsiccia, nötfärs, champinjoner, rödvin, rödlök, chili, vitlök, tomatpuré och rosmarin i ugnen! Lätt att göra också, bara att förbereda allt och sedan ner i samma form/gryta innan det ska in i ugnen ungefär 30 minuter. Det är visserligen en del ingredienser att ta hand om så det är inte gjort i ett nafs men vem bryr sig när (bland)  det bästa som finns är att stå i köket och pula :-) Grytan gjorde jag till middag en ruggig sommardag som mer liknade en höstdag. Den serverades med pasta men även potatismos tror jag passar bra. Eller ris kanske?

Salsiccia är en italiensk fläskkorv smaksatt med vitlök och andra smaker som kan variera, t.ex. paprika. Det är en s.k. råkorv så jag tog bort fjälstret och använde köttet inuti som håller ihop jättebra. Kanske helt galet (?!) men så är jag ingen korvexpert heller. Med pasta och en driva riven parmesan så smakade detta minst sagt jäkligt gott! Rejält och rustikt italienskt skulle jag vilja kalla det (försöker som sagt undvika mustigt...). 

4-5 portioner

300 g salsiccia (fyra små korvar) - utan fjälster skuren i småbitar

300 g nötfärs

2 röda lökar - grovt hackade

3 vitlöksklyftor (valfritt) - finhackade

1 röd chili, t.ex. spansk - urkärnad och finhackad

600 g körsbärstomater

12 champinjoner - grovt skivade

1 kvist rosmarin

Svartpeppar och salt

Olivolja

1 dl rödvin (eller rött matlagningsvin)

2 msk tomatpuré

1 tsk strösocker

1 dl vatten

Parmesan eller pecorino

Pasta

Bryn salsciccian i lite olivolja. Lägg över i en stor ugnsform eller gryta. Bryn nötfärsen och dela den lite slarvigt så att den fördelas grovt. Krydda med svartpeppar och salt. Lägg över i formen/grytan. Fräs champinjonerna i lite smör tills de får fin färg. Krydda med lite svartpeppar. Lägg över i formen/grytan. Fräs lök, vitlök och chili i lite olivolja en kort stund. Lägg i de hela tomaterna och rosmarin. Låt fräsa i ca 2 minuter. Slå på rödvinet, tillsätt tomatpuré och socker. Låt fräsa lite till och häll sedan över allt i formen/grytan. Häll även i 1 dl vatten, täck formen med folie och ställ sedan in i ugnen på 200 grader i ungefär en halvtimme (ungefär den tid det tar för pastavattnet att koka upp, pastan att koka färdigt och att röja köket ungefär).

OBS! Efter halva tiden, mosa till körsbärstomaterna lite grand så att de såsar till röran. Tillsätt ev lite mer vatten om det blir för tjockt. Smaka av med svartpeppar och salt.

Servera med kokt pasta, kokt potatis, potatismos eller ris och riv över parmesan eller pecorino. Gott!

En del av godsakerna som samsas i denna gryta; salsiccia, tomater, rödlök, chili och rosmarin.

Så här läcker ser salsiccian ut när fjälstret är bortskalat... Jag ska testa att blanda det i en vanlig köttfärssås nå'n gång...

Formen (eller grytan) fylls på vartefter med allt gott innan den ska in i ugnen.

En gyllene regel i mina två små kök - allt med tomat i ska även tillsättas en gnutta socker...

Att låta tomatpurén fräsa med en stund i pannan gör att den smakar så mycket bättre!

Allt är klart och på plats i formen - dags att ställa in i ugnen!

Ost på toppen och klart att äta!

Till grytan grönsaker dressade med mosad fetaost, olivolja och pressad citron.

Här är receptet på dressingen >

Jag går för närvarande upp i närkamp mot en förkylning som segar till mig men min raka höger är farlig så förkylningen ska få sig en KO så att den går ner för räkning. Eller jag är förkyld och jobbar på att bli frisk :-) Inget ska i alla fall stoppa mig från att träffa en massa härliga matbloggare i helgen. Det är så spännande så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Jo, det vet jag ju - till Ystad!

Eftersom vårt kök ännu inte är klart för matlagning (vi väntar på bänkskivan och sedan ska det kaklas) och det inte blir någon matlagning på landet i helgen så dröjer det lite innan jag kan bjuda på något nytt här i bloggen. Till dess lovar jag att den här grytan är väl värd att lagas! Varmt välkommen åter!

Hoppas att du är fri från höstförkylning och har en bra onsdag!

Varma drycker i kylan på landets höstfest

Ibland händer det att jag totalt missar att fota det som lagas... Men jag vill för den skull inte beröva dig som läser en massa godsaker. Så därför kommer här ett inlägg med ett par bilder som jag inte har tagit själv, men det är ett fullkomligt och totalt icke sponsrat inlägg. 

De här varma dryckerna serverade jag på helgens höstfest på landet. Den första, varm äppeldrink med kanel och ingefära, fick bli välkomstdrink till gästerna på berget medan vi i blåsten spanade in utsikten över sjön. Den andra fick bli avslutningen på middagen, istället för dessert. Men det funkade alldeles utmärkt för i den varma drinken hittar vi både grädde, nutella och pistagenötter!

Jag kan verkligen rekommendera båda dryckerna!

Varm äppeldrink med kanel och ingefära, 6 muggar (recept och bild från Santa Maria)

1 liter färskpressad äppeljuice

6 st hela kanelstänger

En bit ingefära, skivad

2 dl calvados

6 st äppelskivor

Häll äppeljuicen i en kastrull tillsammans med kanelstänger och skivad ingefära. Värm upp långsamt så att kanel och ingefära hinner avge smak. När juicen är på gränsen till att koka upp, häll i calvadosen och ta bort kastrullen från plattan. Sila bort ingefäran och häll upp i muggar/glas. Garnera med en kanelstång och en äppelskiva i varje. Servera genast medan drycken är riktigt varm. Gör riktigt gott för både kropp och själ!

Varm chokladdrink med nutella, grädde och pistagenötter, 1 glas 

(foto av Helén Pe och recept av Kris Johnson och Ulla Karlström, från www.alltommat.se)

1/2 dl mjölk

25 g mörk choklad (70 %)

1 msk Nutella (hasselnötskräm) - ta gärna mer efter smak och önskan om konsistens

1 msk Baileys (chokladlikör)

1 msk mörk rom

2 msk vispgrädde, lätt vispad

Hackade pistagenötter

(Minimarshmallows)

Anpassa mängderna efter antalet glas. 

Koka upp mjölken. Bryt chokladen i mindre bitar. Lägg choklad och Nutella i den varma mjölken och rör om tills chokladen har lösts upp. Blanda ner likör och rom i chokladen. Häll upp i glas och klicka på grädden. Garnera med pistagenötter och eventuellt minimarshmallows som jag lade till. Servera direkt!

Våra gäster visade sig på styva linan och badade efter den obligatoriska bastun. Jag har inga bilder på det heller, men det kanske är lika bra :-) Jag låter dig njuta av dryckerna istället!

Snobbig potatisgratäng med gorgonzola

Hur blir en potatisgratäng snobbig? Jo, med ädel grädde! Lite gorgonzola nedsmält i grädden som potatisen gratineras med höjer gratängen några snäpp på posh-skalan och det är inte så dumt en lördagskväll till en fin köttbit. Jag har absolut inget emot en hederlig potatisgratäng, det är bland det bästa jag vet, men att kunna variera denna kära rätt är inte fel alls. Jag använde en bit gorgonzola på ungefär 180 gram. Ta mer om du vill ha mer framträdande smak men inte så mycket mindre än så, då blir det liksom ingen grej av det och du kan lika gärna göra utan.

Istället för att smälta ner en bit färsk ost i grädden kan du köpa ädelost på tub och sprutta ner i gratängen. Det funkar också och smaken blir djup och fin. Cambozola tror jag funkar bra också, blir lite mildare i smaken bara än med gorgonzola.

Jag är verkligen ingen ostexpert så jag googlade fram att gorgonzola är en grönmögelost, s.k. blue cheese. Nå'n som får ihop den färgekvationen? Grön - blå?! Ja, ja. Gott är det i alla fall. Fast jag föredrar att använda mögelostarna som smaksättare. Har lite svårt att äta dem rakt av med undantag för brieost fast det är säkert ingen ädelost. Jag har ingen aning så upplys mig gärna. Efter att du har provat ädel gratäng!

Ädel potatisgratäng med gorgonzola - 4 portioner

8 mjöliga potatisar, skalade och skivade

1 stor purjolök, strimlad

Smör

Salt och svartpeppar

2 1/2 dl mellangrädde
Ca 180 g gorgonzola (eller annan ädel ost)

1 1/2 dl riven prästost

Smörj en ugnsform. Varva potatis och purjolök. Salta och svartpeppra varje lager potatis. Värm upp grädden i en kastrull och smält ner gorgonzolan. Häll över potatis och purjolök i formen. Toppa med riven prästost. Gratinera i ugnen på 200-225 grader i ungefär 30 minuter. Dra sedan ner värmen till 150 och låt gärna gratängen stå 10-15 minuter till, förslagsvis medan du fixar till köttet. Jag vet inte varför men jag tycker att gratängen blir bättre om den får stå kvar i ugnen en stund extra fast den egentligen är färdig...

Välkommen åter kära knöl som jag tycker att du ska vara! Inte som fjunis. Jag menar färskpotatis... Nu funkar det att göra gratänger, mos och annat gott med dig.

Jag har gärna massor av purjolök i potatisgratängen men varierar ibland med gul lök.

Gorgonzola och andra ädelostar som smaksättare absolut. Rakt av - not so much. Smaken blir lite för stark för mig då...

ÄLSKAR potatisgratäng!

Entrècôte fick det bli till gratängen, och så en tomat- och löksallad. Köttet tillagar jag som min köttguru Andy säger att man ska göra. Det ska vara rumstempererat och det räcker bra med salt och peppar. Jag tror att jag lyckades för Mannen var väldigt nöjd - och när det kommer till köttet så är det huvudsaken att han ger tummen upp. Jag själv äter väldigt måttligt med kött och lägger fokus på det andra. Hos mig blir det potatisgratäng med entrécôte och inte entrècôte med potatisgratäng :-)

Tack till dig som läser - utan dig är bloggen ingenting. Jag önskar dig en fin höstvecka!

Kycklingrullader med bacon och västerbottenost, till det lökfräst gnocchi och rökig tomatsås

Jag hade lite riven västerbottenost kvar i en påse och så'nt får ju inte förspillas. Jag gjorde kycklingrullader och fyllde med nämnda ost, senap och bacon. Sedan fick rulladerna bräsera i en enkel tomatsås som får en underbart rökig smak av bacon. Rulladerna serverades med fräst gnocchi och lök. Vilka smaker! Mannen bakom bloggen  "En salig soppa" (för övrigt en väldigt duktig kock) brukar betygsätta sin mat. Jag snor hans koncept den här gången och ger den här rätten 10  monstruösa gjutjärnsgrytor av 10 möjliga för det blev helt enkelt en riktig hit!

Rulladerna blir ganska knubbiga och inte lika avlånga som med t.ex. lövbiff men det funkar bra ändå. Kycklingrullader behöver inte bräsera lika länge som oxrullader, 20 minuter räcker. Förutom lite meck med att fylla och stänga igen rulladerna med tandpetare så är det här lätt att göra och tar inte särskilt mycket tid heller, beroende på hur flink du är med rulladerna.

Salvia är den genomgående kryddan. Både till rulladerna och gnocchin. Verkligen en favoritkrydda!

4 portioner
1 kruka salvia
4 kycklingfiléer
1 paket bacon (140 g)
Ca 100 g västerbottenost
2 msk dijonsenap
400-500 g krossade tomater
1 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning
1 påse färsk gnocchi (500 g)
8 steklökar, skalade och kvartade
Olivolja
Salt och svartpeppar

Skölj, ansa och torka kycklingfiléerna. Halvera varje filé så att du får två tunna skivor av varje. Banka ut till lämplig rullad-tjocklek och form. Salta och svartpeppra köttet lätt. Bred på senap. Dela baconskivorna på mitten. Lägg två bitar omlott på varje rullad. Strö över riven västerbottenost eller lägg på två hyvlade skivor. rulla ihop och fäst ordentligt med tandpetare. Hetta upp en panna med höga kanter (typ traktör) och fräs rulladerna i olivolja med salviablad. Se till att få fin färg runt om. Dra ner värmen lite grand och häll i krossade tomater, vatten och buljongtärning. Rör om och låt koka upp. Småputtra (bräsera) i ca 20 minuter tills köttet är klart. Det behövs varken salt eller svartpeppar, kryddan i såsen heter bacon...

Under tiden som rulladerna bräserar kokar du gnocchin någon minut i vatten. Flytta sedan över till en panna och fräs i olivolja på ganska hög värme tillsammans med löken och några salviablad tills gnocchi och lök har fått fin färg, ungefär fem minuter. Ta bort ALLA tandpetare från rulladerna och servera med såsen, gnocchi och lök. Eventuellt kan du blanda allt i samma panna och servera men jag höll isär det vid servering.

Självklart är det bättre med ett par rejäla skivor västerbottenost än riven men nu gällde det ju att ta tillvara så'nt som redan fanns. Det går fort att få färg på rulladerna. Kasta ner några salviablad i pannan. 

Mmmmm. Fin färg och snart dags för tomaterna...

Bräsera rulladerna i ungefär 20 minuter. Tomatsåsen blir AMAZING!

Steklökar i kvartar och gnocchi som får fräsa till fin färg med salvia i olivolja. Första gången men definitivt inte den sista. Gnocchi är verkligen supergott och löken blir så där härligt söt och krispig.

Love on a plate. Jag är så nöjd med den här rätten. En av mina absoluta favoriter som kommer att lagas fler gånger. Mannen höll med och tjingade resterna direkt till matlåda.

På landet är det grått och blött men ändå väldigt skönt att vara här. Ska mysa lite i soffan med katt och mattidning. Ingen rast ingen ro. Nästa måltid ska planeras och inhandlas. Livet på en pinne :-)

Trevlig helg!

Halloumipanerad kyckling, ratatouille och potatistårta

Att panera kyckling är ju gott. Att panera med riven halloumi är väldigt gott. Så varför inte prova :-) Det här är en riktig favorit som jag bjuder på i repris. Ät kycklingen med en smakrik potatistårta och en saftig grönsaksröra så att  det inte blir för torrt. Ratatouille passar väldigt bra nu överhuvudtaget med mycket nyttigheter och så är det värmande och gott. Bra mot höstförkylningar och frusna kroppar.

Kycklingen blir riktigt god och frasig när den paneras med riven halloumi och färsk basilika. Man kan alltså göra mer med halloumi än att skiva och steka eller grilla den. Att panera kyckling med parmesanost har jag gjort förut men det här är mer rustikt och riktigt saftigt. Eftersom det blir rejält med färg på kycklingen väldigt snabbt så steker jag färdigt filéerna i ugnen under lite aluminiumfolie. Om du vill hålla igen på kolhydraterna så skippar du potatistårtan och vräker på med mer ratatouille till kycklingen. Som veggoalternativ skulle jag prova att ge quornfiléer samma behandling som kycklingen.

4 portioner

4 kycklingfiléer
1/2 tsk salt
2 krm nymald svartpeppar
250 g halloumiost, grovriven
1 kruka basilika, riven
1/2 dl vetemjöl
2 ägg
2 msk olivolja

Gör det vanliga med kycklingen: skölj, ansa och torka av. Putsa ev till filéerna så att de tillagas jämnt i pannan. Salta och peppra kycklingen. Häll upp vetemjölet på en tallrik. Vispa ihop äggen och lägg i djup tallrik. Blanda halloumi och basilika i en tredje djup tallrik eller skål. Panera kycklingfiléerna först i mjölet och sedan i de vispade äggen. Allra sist i ostrivet innan du steker dem till fin färg på båda sidor i olivolja. Stek färdigt i ugnen på 150 grader under folie i minst tio minuter. Kolla kycklingen så att den blir ordentligt genomstekt. Inget rosa...

Hoppas det smakar! 

Riv halloumin grovt och blanda med hackad basilika.

 

Färgen blir underbart gyllene och ytan krispig och god. Inuti saftig kyckling!

  Till kycklingen passar potatistårta med västerbottenost!      


  Och så en saftig grönsaksröra - ratatouille! Här precis innan allt ska ner i grytan och puttra... 

     

     

 
Det blir ingen dålig tallrik detta! Mycket att laga till men väldigt lätt och mycket av det sköter sig själv. Potatistårtan i ugnen och grönsaksröran i grytan. Helt klart värt tid och insatser i köket. 


I söndags flyttade vi ut från sovrummet och in i vardagsrummet. I veckan genomgår sovrummet sin förvandling och kommer att vara klart till helgen. Så nästa steg är att flytta in mer på riktigt och möblera som det ska vara. I sovrummet säng och byrå som är mer traditionellt än att ha kyl/frys, ugn och micro där :-) Det kommer att bli en hel del putsande och fejande av golv, väggar och skåp innan vi kan packa upp alla kartonger men när det är gjort är det bara att systematiskt börja tömma kartongerna. Köket är dock inte klart. Vi väntar på måttbeställd bänkskiva och när den är på plats ska det kaklas. Men sen!

Under tiden är det ren lyx att husera i vardagsrummet. Eftersom det är en öppning dit in utan dörr till köket så har vi byggt upp en vägg av flyttkartonger så att hantverkarna inte behöver se våra nunor i sängen när de kommer på morgonen. En udda tillvaro vi för men lite roligt ändå på något sätt. Mycket beror det nog på att det är högst tillfälligt.

För övrigt kan vi väl alla glädjas åt att väderprognosen visar många dagar framöver med sol! Inga höga temperaturer men det är ju bara att klä på sig, sätta sig i ett hörn med lä och lyfta nosen mot himlen. Eller göra något annat trevligt utomhus. Höstluften är underbar att suga i sig tycker jag! Särskilt på landet där det ska lagas mat i helgen. Välkommen tillbaka för att se vad det blir!

Ha det gott!

Svamplasagne med pestotäcke

Här har vi en ganska blek lasagne med färs- och svampstuvning. En lasagne utan den vanliga röda köttfärssåsen, men smaken... Oj, oj, oj så gott! Speciellt med ett täcke av pesto och béchamelsås med en massa parmesan i på toppen. Oljan i peston separerar sig från resten av ingredienserna och lägger sig i pölar ovanpå lasagnen. Det kan se lite mycket ut men så är det ju en hel del olja i pesto. Utan olja, ingen pesto!

Lasagnen är väldigt lätt att göra, det är väl såsen som man får ha ett extra öga på så att den inte blir för tunn eller för tjock. Det justerar du med mängden parmesan så se 1 1/2 dl som ett ungefärligt mått. Det här är ganska "tung" mat så en fräsch sallad till vill jag rekommendera. Som vanligt när det är mat som får den sista duvningen i ugn så är det skönt att ha tiden till att röja undan, fixa salladen och sedan bara ställa fram formen när lasagnen är klar. Lasagnen passar förresten jättebra i matlådan också, speciellt om den görs extra såsig!

Gör den med lammfärs om du föredrar det eller med quornfärs om du vill köra vegetariskt.

4 rejäla portioner

400 g färs (nöt, lamm eller quorn)

2 gula lökar, finhackade

700 g champinjoner eller blandad svamp, grovhackat

Smör

Salt och svartpeppr

2 dl vispgrädde

1 dl persilja, hackad

1 dl riven parmesan

9 lasagneplattor

1 dl pesto genovese

Béchamelsås med ost

2 msk smör

3 msk vetemjöl

7 dl mjölk

1 grönsaksbuljongtärning

1 1/2 dl riven parmesan

Förbered allt som går att förbereda. Ugnen ska vara 200 grader varm. 

Fräs champinjonerna i smör tills de krympt färdigt och fått lite färg. Ta ur pannan och lägg åt sidan så länge. Fräs färs och lök i smör. Blanda ner svampen och fräs allt några minuter. Krydda med salt och svartpeppar. Blanda i grädden och låt det puttra ihop någon minut. Blanda sist ner persilja och parmesan. Ställ åt sidan medan du gör béchamelsåsen.

Smält smöret i en kastrull och vispa ner mjölet. Späd med mjölken och koka upp löpande. Vispa hela tiden så att såsen inte bränns i botten. Blanda ner buljongtärningen och låt såsen sjuda ca fem minuter.

Smörj en ugnsform och häll lite av béchamelsåsen i botten. Varva sedan lasagneplattor, stuvningen och béchamelsås. Sista lagret lasagneplattor toppas med pesto och béchamelsås. Grädda mitt i ugnen i ungefär 40 minuter. Täck över om lasagnen får för mycket färg mot slutet. Om du vill ha lösare lasagne - använd färre plattor.

Vanliga champinjoner denna gång. Använd en mix av olika sorters svamp för ännu mustigare smak.

Hackad persilja!

Mycket parmesan! Det ska vara både i stuvning och sås. Grana Padano går bra som är lite billigare.

Oljigt värre men tusan så gott!

Jag vill gärna ha min lasagne ganska lös. Både för att jag tycker om att det är såsigt men även för att det blir så mycket bättre när man äter dag två, om det mot förmodan blir något över :-)

Kantarell- och västerbottensnittar till mimosadrinkar på kräftskivan

Till kräftskivan gjorde jag smördegsflanet med potatis, prosciuotto, parmesan och tomater igen. En så god skapelse har rätten att återuppstå och den gick hem hos gästerna även den här gången. Med risk för att bli tjatig så blev det tunnbrödssnittar igen men den här gången icke de gamla vanliga med parmesan, prosciutto och sambal oelek. Nej, jag tänkte att eftersom det handlar om kräftskiva, varför inte byta ut parmesan till västerbotten och skinka till kantareller? Jag hade inget bra argument emot det så så fick det bli och även dessa snittar gick åt i rasande fart.

Vi inledde kräftskivan på vårt trädäck, som en slags officiell invigning, då det "i princip" är klart. Någon liten bräda här och där för att bygga igen små öppningar på sidorna men annars så! Vi var naiva nog att tro att den här invigningen skulle kunna ske typ i början av juni och att vi skulle hinna ha massor av trevliga aktiviteter på det under sommaren. Hm. Det tog visst lite längre tid men riktigt bra slutresultat tack vare min suveräna man som fixar allt. Kantarell- och västerbottensnittar med mimosadrinkar på ett blött och nyregnat trädäck i sisådär 10 graders "värme" var väl inte riktigt den typ av invigning vi hade tänkt oss men det gick det också :-)

De här snittarna gör du på precis samma sätt som mina andra tunnbrödssnittar. Byt bara ut parmesanost till 150 g riven västerbottenost och skinkan till ca 400 g kantareller som du fräser i smör, kryddar med salt och peppar och sedan grovhackar innan allt blandas, breds ut på tunnbröden, rullas ihop, skivas och gräddas i ugnen.

Om du är trött på kantareller vid det här laget så lovar jag att de inte kommer att dyka upp i den här bloggen i alla fall på riktigt länge. NU har jag nog fyllt min kantarelldos för den här säsongen... Men gott är det :-)

Snittarna ser grymt tråkiga ut. Brun och beige är ju inte världens läckraste färger men smaken blir läcker...



Svårt att göra för många. De går åt!



Jag kom inte ihåg namnet på den drink jag ville ha och fick för mig att den hette mimosa, dvs typ 50/50 av färskpressad apelsinjuice och mousserande. Men efteråt kom jag på att det var ju bellini det skulle ha varit och det hade nog varit mycket godare. Nu smakade även mimosa helt ok men det blir ingen favorit i repris. 

Förutom tunnbrödssnittarna som vi startade med och smördegsflanet som jag gjorde till kräftbuffén så bjöd mamma på sin underbart goda västerbottenpaj med kantareller, svågern bjöd på minirårakor som stektes à la minute med tillbehör som löjrom, knaprig bacon, gräddfil och finhackad rödlök. Kräftor så klart och massor av ostar och bröd. Olika sorters melon till efterrätt och vi var apmätta rent ut sagt. Och då åt jag inte en enda kräfta. Ska man göra det på en kräftskiva? Aha, då missuppfattade jag :-) Tar hellre tillbehören!

Bocchiaturneringen fick vi skippa den här gången. Blött av regn på gräsmattan och helt enkelt för kallt att glida runt och kasta klot. Men ute satt vi minsann ändå. Tätt ihop med filtar lager på lager. Tjocka jackor och till och med mössa på, i alla fall hade brorsan och jag det. Då blir man varm! Eldkorgen sprakade och snapsvisorna ekade över fjärden. En riktigt lyckad kräftskiva även om vi saknade ett par underbara människor som brukar vara med. Saker och ting förändras här i livet och inte alltid som man vill eller hoppas... Tack och stor kram till alla som var med och inte var med!