Varma mackor italian style - så mycket svårare behöver det inte vara...



Att mackor kan vara så gott! Jag gillar att dra ihop några varma mackor när jag är lite småhungrig på enklast möjliga sätt. Lite ost, skinka, lök och tomat på formfranska räcker gott. Men varför inte ta det ett steg till, göra de mer mättande, använda riktigt schyssta råvaror och lyxa till de lite? Nej, precis - det finns inga skäl till att inte göra det!

Här är varma mackor med lite italienskt stuk. Oj, oj, oj, säger jag bara. Satan i gatan vad gott det blev!

Så här enkelt fixar du mackorna!

Pensla rejäla skivor av lantbröd med olivolja och rosta i ugnen på 225 grader i ungefär fem minuter. Ta ut bröden och strö över finriven parmesanost. Lägg sedan på några skivor parmaskinka och skivad röd lök. Fortsätt med inlagd grillad paprika i strimlor, halverade små mozzarellabollar (eller skivad mozzarella) och halverade minitomater. Strö lite riven parmesan över alltihop och ringla över lite olivolja.

Lägg bröden på en bakplåtspappersklädd (vilket ord!) plåt och kör i ugnen på 225 grader i ca 10 minuter. Lägg till några minuter och kör på pizza- eller grilläge tills mozzarellan har börjat bubbla och fått lite färg. Ta ut bröden och garnera med färska basilikablad. Strö över torkad oregano och mal över svartpeppar. Ännu lite mer olivolja kanske inte heller skadar om man ska tro på allt Jamie Oliver säger.

Hugg sedan in på dessa knapriga bröd med ljuvlig topping. Perfekt sälta från skinka och ost. Söta tomater och mjuk, trådig mozzarella. Lite skärpa från inlagd paprika och så örterna – en färsk och en torkad. Servera med färska tomater som du saltar lite lätt. Fantastiskt enkelt och gott!

Baka eget (du som vill, kan och tycker om det) eller plocka ett riktigt härligt lantbröd från bröddisken. Skorpan ska vara så där härligt tjock och knaprig...



Schyssta råvaror som sagt! Parmaskinka och goda små plommontomater...

... minimozzarella och krispig röd lök.

Lite parmesan som "botten" på det rostade brödet, penslat med olivolja. Parmaskinka, mozzarella, röd lök, grillad paprika och tomater på det. Efter en stund i ugnen och några små saker till så är mackan fulländad! Mycket god macka är klar!

Mannens variant utan parmesan i botten och grillad paprika blev också god. Fritt fram för egna tolkningar alltså!

Det blir landet den här helgen efter förra helgens sjukstuga i sta’n. Jag längtar som en tok. Inte efter bilresan dit på hala vägar, att tvingas ställa bilen lite längre från stugan nu när det är snö och halt, inte efter att skotta oss fram så att vi inte halkar ihjäl oss och inte heller efter att släpa 50-liters vattendunkar (okejrå – det är Mannen som gör det men ändå…). Det jag längtar efter är lugnet, naturen som kommer vara alldeles vit i mörkret, tystnaden, kravlösheten, gos med katter, matlagning, vedeldad bastu och att bara vara med Mannen i mitt liv.

Önskar dig en härlig vinterhelg!

Chiligryta mole - fylligt och rustikt med choklad!

Chiligrytor finns det hur många varianter av som helst, här är en med choklad - en mycket lyckad variant!

Chilin blir mörk, murrig och mustig av chokladen tillsammans med spiskummin, chili flakes och paprikapulver. Grytan ska puttra i ungefär 45 minuter, det ger gott om tid att göra en frisk salsa att toppa molen med. Det är gott att äta chilin med ris, speciellt som den är så kraftig i smaken. Att lätta upp med ris och salsa kan jag verkligen rekommendera, och att skopa upp chilin med nachos.

Grytan går lika bra att göra med kycklingfärs, byt då ut köttbuljongen till kycklingbuljong. För vegetarisk variant, byt ut köttet till quorn- eller sojafärs och buljongen då förstås till grönsaksbuljong. Och för LCHF:are är det bara skippa ris och nachos och vräka på med gräddfil och en massa riven ost. Fast man behöver ju inte vara LCHF:are för att få äta chilin med "bara" gräddfil och ost, det är  tillåtet för vem som helst!

Den här chilin gjorde jag för första gången för nästan exakt ett år sedan. Min kollega Cecilia berättade att hon har lagat det här från min blogg, så inspirerad av henne blev jag också sugen och därför kommer här receptet igen. Hon är vegetarian så hon använde quornfärs och hade i massor av vitlök. Hon meddelar att det blev supergott och hon har aldrig tidigare fått så mycket smak på quornfärsen

Som vanligt är vitlöken "optional".

Grytan räcker till fyra personer, fler portioner blir det om du drygar ut med ris

400-500 g nötfärs

1 stor gul  lök, grovt hackad
(2-3 vitlöksklyftor, finhackade)

1 msk solrosolja

1 tsk malen spiskummin

1 tsk starkt paprikapulver

1/2 tsk torkade chili flakes

1 burk krossade tomater (400 g)

1 burk/fp röda kidneybönor (ungefär 400 g)

1 1/2 dl köttbuljong

1 msk mörkt råsocker

50 g mörk choklad (70 %), hackad i bitar

Rökt havssalt eller vanligt (fling)salt

Svartpeppar

Värm en gryta och fräs färsen i solrosolja tills den blir lagom smulad. Tillsätt den hackade löken (och ev vitlök) och fräs någon minut till. Blanda sedan ner spiskummin, paprikapulver och chili flakes. Fräs en minut under omrörning. Blanda ner krossade tomater, bönor, buljong, råsocker och choklad. Blanda tills chokladen smält. Låt sedan grytan sjuda under lock i 45 minuter. Rör om ett par gånger under tiden. Smaka av på slutet med salt och peppar.

Servera med kokt ris vid sidan av och toppa chilin med limefrisk salsa (se nedan). Det är också gott att servera nachos till och att riva ost över chilin.

Salsa som räcker till fyra toppings gör du genom att blanda:

1 röd eller grön paprika i små tärningar

1 stor tomat i små tärningar

1 rödlök, mycket finhackad

2 avodako i tärningar

Skalet från 1 lime

Saften från 1/2 till en hel lime - smaka dig fram

1 tsk socker

Ett par nypor flingsalt

Jag gillar verkligen spiskummin, speciellt i köttgrytor. Torkade chili flakes blandar jag ner i lite allt möjligt, en köttfärssås t.ex. för lite mera sting.

Om jag inte har helt fel är mole, dvs choklad i maten, mexikanskt. Jag har läst någon story om att det var en nunna på 1800-talet som vid ett besök från påven blandade ner allt möjligt som fanns tillgängligt i klosterköket, däribland choklad. Så att använda choklad i maten är i så fall verkligen inget nytt...

Chokladen smälter snabbt och ger chilin en mörk och fin färg. Smaken blir fantastisk!

Till salsan rivet skal och limesaft. Och så har vi avokado som gärna vill ha limesaft över sig så fort som möjligt för att inte bli grinig och mörkna...

Att toppa den kraftiga chilin med den fräscha salsan gör båda komponenterna rättvisa. Ensam är stark funkar inte här, här är det tre, eller snarare ännu fler musketörer som gäller. Den tredje är riset, i alla för mig. Och så vill jag gärna ha gräddfil till, och ost, och nachos att skopa med...

Skopa i dig av chilin med nachos, komplettera med gräddfil och riven ost om du vill men sen får det vara nog med tillbehör, tycker jag. Förutom salsan då, och riset...



När jag ändå är inne på tillbehören så kan jag tipsa om att snabbt värma på tortillabröd i stekpannan på hög värme - i stället för nachos. Det blir också jättegott. När jag hade gaslågor på spisen kunde jag rosta brödet över "öppen eld". Nu har vi inte gasspis längre men med induktionshäll i stället så är jag ändå glad och nöjd i köket - om inte ännu gladare och nöjdare nu när jag har vant mig :-)

God kväll från mig!

Kycklinggryta med fläskkarré och chorizo, typ en gumbo

"Mustig gryta" används verkligen ofta men vad finns det egentligen för uttryck som skulle kunna ersätta det och säga samma sak så att man förstår hur en sådan gryta smakar? Nej, just det. Inte så lätt att komma på så därför kallar jag den här gumboliknande grytan för just mustig. Väldigt mustig till och med. Allt gott som ryms här kan inte bli annat än mustigt, och gott förstås. 

Det här blir mycket mat, åtminstone sex portioner. Mannen som har ätit grytan i omgångar sedan den lagades kan bekräfta att den passar jättebra att värma upp någon dag efter också, vilket de flesta grytor gör, så spar det som blir över till matlåda eller frys in.

Jag gör utan vitlök men lägg till det för mer smak, jag nöjer mig med hettan från chorizon. Grytan åt vi med risoni men kokt ris passar också bra.

Ca 6 portioner mustig gumbo

Ca 800 g kycklinglårfilé

300 g fläskkarré, i grova bitar

Flytande smör/rapsolja, smör eller neutral olja

1/2 dl folköl, t.ex. Mariestad

2 tsk rökt paprikapulver

1 köttbuljongtärning

1 liten burk majs (200 g), avrunnen

1 purjolök, i ganska grova bitar

1 röd paprika, i ganska grova bitar

1 gul lök, grovt hackad

1/2 tsk torkad chili (chili flakes) eller 1 färsk röd chili, finhackad

(2 vitlöksklyftor, hackade)

3 chorizokorvar, skivade

1 burk krossade tomater

Ca 1 tsk socker

Salt och svartpeppar

1 kruka persilja, hackad

Kolla varje kycklingfilé och ta bort eventuella benbitar och ansa köttet lite om du tycker att det är för mycket fett och senor. Ta fram en stekpanna och en stor gryta. Stek kycklingen i pannan på hög värme till fin färg och lägg över i grytan. Gör detsamma med fläskkarrén. Ha aldrig för mycket kött samtidigt i pannan, dela hellre upp stekningen i omgångar så får köttet lättare färg, snarare än att bli kokt. Ner med öl, paprikapulver och buljongtärning i grytan och småputtra under lock i ca 30 minuter.

Under tiden fräser du majs, purjolök, paprika, chili(flakes), (vitlök) och skivad chorizo i omgångar Blanda ner i grytan med krossade tomater och socker när den där halvtimmen har gått. Låt puttra i ungefär tio minuter till. Smaka av med salt och svartpeppar. Blanda ner hackad persilja precis innan servering.

Förutom kycklingen även fläskkarré och chorizo  - för en riktigt köttig gryta...

Att låta majskornen fräsa med purjo, lök och paprika blir gott - de får en något annorlunda (och godare) smak än om de blandas ner direkt från konservburken.

Bara att sleva i sig! Och som sagt, smakar ännu bättre någon dag efter tillagningen.

Grytan puttrade jag ihop i förra veckan innan jag vaknade förkyld och eländig nästa dag, fast jag skyller inte alls på grytan. Mannens långdragna förkylning fick till slut fatt på mig också. Efter några riktigt sega dagar med lust att göra ingenting känner jag mig bättre och ska återgå till normala rutiner med jobb, matlagning och bloggande :-) Så jag hoppas vi ses igen!

Pannbiff med lök och potatismos. Husmanskost är ingen konst!

Tillbaka i en matgenre jag känner mig hemma i efter äventyret med pumpa i en förfärlig och misslyckad rätt. Men visst lärde jag mig något där, att inte underskatta kryddor till exempel, att pumpa behöver lite hjälp... Nog om det och vidare med en höjdare i stället. Riktigt saftiga pannbiffar med sockerstekt lök, det hittar jag i Mannerströms underbara kokbok ”Husmanskonst”. Att fylla ut färssmeten med skorpmjöl (som han säger, ströbröd säger väl de flesta idag) eller kokt potatis, det känner man ju till sedan tidigare. Men han drar på med både och. Och så grädde förstås. Och ägg. Och både rå och stekt lök. Mama Mia!

När blandningen har svällt klart ser det helt galet mycket ut men allt ska blandas med färsen! Men gränsen går när Mannerström tycker att 600 g färs plus utfyllnaden ska formas till fyra (!!!) pannbiffar. Bara med färsen får man då 150-grammare till pannbiffar och det blir liiite väl häftigt för mig. Nästan så att jag undrar om det inte är felskrivet i boken… Jag gjorde i alla fall åtta stycken mindre i stället och jisses vilka goda och saftiga biffar!

Stekskyn experimenterade jag lite med den här gången. Istället för att vispa ur pannan med bara vatten, soja och lite vitpeppar efter stekningen – som jag brukar göra – så blandade jag även ner en liten bit köttbuljongtärning och någon matsked svartvinbärsgelé. Skyn blev jättegod! Mannerström tipsar just om olika sätt att göra sin sky och att det är svårt om inte omöjligt att ange exakta recept. Att blanka av skyn med en klick smör är ett av tipsen, inte helt oväntat…

Pannbiffarna serverade jag med hemlagat mos, kändes som en självklarhet. Lika självklart var det att göra min variant på pressgurka till pannbiffar och mos. Det vill säga inlagd färskgurka utan press :-) Gurkan blir jättegod och krispig i ättikslagen medan resten av maten fixas till. Och det tar sin lilla tid att sno ihop allt så jag rekommenderar det inte en stressig vardagskväll, men när du har tid och lust att hänga i köket ett tag – go for it!

Pssst! Börja med gurkan… Recept finns här >

Det jag gjorde annorlunda var att använda 100 % nötfärs och inte 50/50 av nöt- och blandfärs, köttfond i stället för kalvfond och kinesisk soja i stället för Kikkoman. Och så blev det min variant på sky.

Mannerströms pannbiffar med lök, 4 portioner

600 g nötfärs (eller 300 g nötfärs och 300 g blandfärs)
2 medelstora gula lökar, 1 grovriven och 1 finhackad
Smör och neutral olja
3 kokta potatisar, mosade med gaffel
1 dl gräddmjölk (1/2 dl grädde + 1/2 dl mjölk)
1 ägg
1 dl ströbröd
1 dl vatten
1 msk köttfond
1 msk soja
Salt, vit- och svartpeppar
2 stora gula lökar, tunt skivade
Smör
Några nypor socker

Bryn den finhackade löken i lite smör. Blanda gräddmjölk, ägg, riven och fräst lök, potatis, ströbröd och vatten i en bunke. Låt stå och svälla en stund, en kvart ungefär. Blanda sedan smeten med färs, fond, soja, salt och peppar. Blanda riktigt noga till en jämn smet. Provstek gärna en bit i lite smör för att smaka av kryddningen. Jag gjorde det för första gången någonsin och det var inte alls en dum idé :-) Behövde lite mer salt i smeten, sen var jag nöjd. Ställ färssmeten åt sidan medan du steker löken.

Stek de skivade lökarna i smör tills de får fin färg utan att brännas. Strö över lite socker och låt sedan stå medan du fortsätter med pannbiffarna.

Forma färssmeten till pannbiffar, från fyra till åtta eller fler - helt beroende på hur stora du vill ha dem. Stek biffarna i smör och olja till fin färg, ungefär fem minuter per sida beroende på hur stora de är. Ta biffarna ur pannan och häll i ett par dl hett vatten. Vispa runt och låt koka upp. Blanda ner en halv buljongtärning, en skvätt soja och ungefär 1 msk svartvinbärsgelé. Smaka av med lite salt och vitpeppar. Sila av skyn och häll tillbaka i pannan. Lägg tillbaka biffarna och håll varma i skyn medan du värmer på den stekta löken igen.

Servera biffarna med sin sky, potatismos och inlagd gurka. En smak av himmelriket, alltså husmansriket! Skönt att vara hemma igen :-)

Bästa tillbehöret till de flesta rätter med köttfärs!

Massor av gul lök ska det vara! Det blir så gott tillsammans med de saftiga biffarna. Potatismoset gör du enkelt genom att koka ca 1 kg mjölig potatis. Pressa den och blanda med ett par msk smör och 2 1/2 dl mjölk och 1/2 dl grädde som du värmer innan du blandar med potatisen. Krydda med lite riven muskot, salt och vitpeppar. Kanske blir det här din söndagsmiddag? Bra då att planera in och koka de där potatisarna som ska blandas ner i färssmeten...

"Köttfärs är den absolut bästa råvaran i det svenska köket." Så säger Mannerström. Visste väl att han har koll. Där är vi rörande överens :-)

För övrigt har jag inte så mycket mer att tillföra nu annat än att önska dig en trevlig helg!

Salviakyckling, pumpa och gnocchi i buljongfraiche

Ibland verkar en maträtt på papperet godare än vad den faktiskt blir i verkligheten. Det här är ett sådant exempel. Med det inte sagt att det här inte blev gott, för det blev det. Men jag hade högre förväntningar med ingredienser som kyckling, bacon, gnocchi, crème fraiche och parmesan. Dessutom pumpa som jag för första gången har använt i matlagning men den gjorde i ärlighetens namn varken till eller ifrån i den här rätten. Pumpan kanske måste spela huvudrollen för att man verkligen ska känna vad den smakar och förstå vad den har att erbjuda i form av skådespelartalanger.

Att den här rätten inte gick direkt upp på topplistan för mig kan också ha att göra med att jag inte riktigt visste vad jag skulle förvänta mig av kompositionen. Vi har en buljong med crème fraiche som gör det "blött" men det är ingen matig soppa, och det är ingen pastarätt med pastasås heller. I mitt huvud blev det lite kortslutning. Smakerna är goda men något fattades för mig, så kan det bli...

Alltså. En hygglig vardagsrätt som mättar men inte så mycket mer för mig. Jag kommer inte att göra om det. Allt blir inte alltid som jag har tänkt eller vill i mina kök, men det betyder ju inte att det här kan vara något för dig så avgör själv!

4 portioner
1 paket bacon (140 g), tärnat
1 gul lök, hackad
500 g pumpa i små bitar
Olivolja
4 kycklingfiléer i mindre bitar
Färska salviablad
3 dl kycklingbuljong
6 msk crème fraiche
Salt och svartpeppar
500 g färsk gnocchi, tillagad enligt anvisningar på paketet och avrunnen
Riven parmesan

Ta fram en panna med ganska höga kanter, typ traktör. Fräs bacon, lök och pumpa i lite olivolja, ca fem minuter tills det börjar få lite färg. Blanda ner kyckling och färska salviablad. Stek i ungefär fem minuter till, tills allt har fått fin färg. Häll i buljongen och låt puttra ihop några minuter tills pumpan är mjuk och kycklingen färdig. Blanda ner crème fraiche och smaka av med salt och svartpeppar. Vänd försiktigt ner tillagad gnocchi och garnera med färsk salvia. Strö över riven parmesan vid servering.

Det blev ingen Oscar till pumpan den här gången. Inte ens för bästa biroll. Tror att jag måste casta bättre för att uppskatta dess potential. Det får bli en huvudroll nästa gång. Inte ens Brad Pitt blev ju stjärna över en natt... Butternutpumpan som fanns i butiken var gigantisk så jag valde delad Halloweenpumpa som jag kallar den i brist på kunskap om det rätta namnet. Mycket uppskattat att de säljer i mindre bitar, precis som med vattenmelon ibland. Härlig färg!

Färsk salvia doftar så gott! Och passar jättebra med kyckling.



Det här är en maträtt där all prepp bör vara klar innan du sätter igång, ända ner till den rivna parmesanosten. När spisen är igång så ska allt ske i ett fram till att du lägger upp maten och river över osten. Servering direkt! Så till och med crème fraiche mättes upp i förväg :-) Lite överdrivet kanske men så'n är jag!

Tja, som sagt. Varken bu eller bä, hiss eller diss, flipp eller flopp...

Gnocchi föredrar jag faktiskt att steka på lite efter tillagningen. Både för smak, färg och konsistens. Har aldrig provat att göra egen gnocchi men det ska nog bli av så småningom. Leker med tanken att kunna smaksätta den också. Visst borde man kunna blanda ner örter och kryddor i "degen"? Någon som har provat?





Lasagne med rökt skinka, squash, körsbärstomater och ostig sås med västerbotten och keso

Det är inte länge sedan jag gjorde lasagne utan den klassiska köttfärssåsen, utan en en helt annan historia, en svamplasagne med pestotäcke. Lite blodad tand fick jag kanske för här kommer ännu en ganska färglös lasagne som smakar bättre än den ser ut. Fyllningen består av rökt skinka, och squash som varvas med en ostsås med både västerbotten och keso. Gott och mättande, så mycket mer begär jag inte av middagsmaten. Den behöver inte gå fort att laga och inte heller vara lättlagad. Jag trivs i köket!

Jag trodde att keson skulle behålla sin klumpiga konsistens men den löser upp sig i ostsåsen som blir slät och fin. Tunna skivor av squashen fixar du lätt med en osthyvel. Om du som jag vill ha en ganska lös lasagne nöjer du dig med tre lager pastaplattor, i min form blir det nio stycken plattor. För en fastare, och därmed torrare lasagne kan du slänga ner fyra lager, tolv plattor. Ta lite tid och beräkna det där med hur mycket du kan lägga av ostsås, skinka och squash mellan lagren - så att du inte står där med för lite eller för mycket på slutet.

4 portioner

1 stor squash (ca 400 g), tunt hyvlad på längden

Salt

200 g riven lagrad ost (västerbotten eller präst t.ex.)

250 g naturell keso

1/2 tsk riven muskotnöt

25 g smör

1/2 dl vetemjöl

8 dl mjölk

200 g rökt skinka i skivor

9-12 lasagneplattor (250 g)

Salt och vitpeppar

Halverade körsbärstomater

Lägg den hyvlade squashen i ett durkslag och salta. Blanda runt och låt stå i cirka 20 minuter. Ta undan 1 dl av den rivna osten, blanda resten med keso, muskot, lite salt och vitpeppar. Smält smöret i en kastrull och blanda ner mjölet. Börja späda direkt under omrörning med lite av mjölken så att smör och mjöl löser upp sig. Späd sedan med lite mjölk i taget tills all mjölk sakta kokat ihop till en bechamelsås. Låt sjuda ett par minuter och blanda sedan ner ost- och kesoblandningen. Smaka av med salt och vitpeppar. Det behövs inte mycket extra salt så var försiktig...

Skölj av och torka squashen. Smörj en ugnsform och bottna med ostsås. Varva ostsås, squash, skinkskivor och lasagneplattor. Avsluta med ostsås överst. Fördela ett gäng halverade körsbärstomater över lasagnen och strö över decilitern med riven ost som du har sparat. Gratinera i ugnen på 225 grader i ca 30 minuter. Lasagnen får lätt lite för mycket färg mot slutet. Du kan dra ner värmen till 200 grader och även täcka med lite folie om det skulle behövas.

En krispig sallad är gott till den mjuka och såsiga lasagnen!

Durkslaget hittade jag inte. Kan ligga kvar i någon av kartongerna vi bar ner i förrådet inför vår inflyttningsmiddag. Det fick bli lökkorgen i stället :-) Jag kan inte helt säkert säga varför squashen ska saltas innan, det är ju en sak med aubergine för att ta bort beska. Men jag tycker inte att squash är beskt alls så min teori är att saltet ska mjuka upp lite eller så är det för att bli av med vätska. Någon som vet säkert?

Denna blekfis till lasagne blir i alla fall lite gladare i färgen med tomater på toppen...

Jag använde en "dryg" deciliter riven ost till gratineringen. På ett ungefär...

Slafs så var det upplagt och klart. Och maten flyter ut. Men så vill jag ha min lasagne så inga perfekta portioner med raka kanter här inte. Jag tycker att det blev gott och maten passar perfekt i en matlåda. Allt enligt uppgift från Mannen och det är en ganska säker källa.


Mina planer att planera middag och inhandla för måndag-torsdag gick i lås. Kommer inte ihåg när jag senast lyckades med mer än två dagar i rad. Sååå skönt att inte behöva stanna och handla, inte ens för att komplettera. Att jag laddade två stora papperskassar till bredden när jag handlade igår, i stället för att ta fler kassar var dock mindre smart. Självklart gick en sönder när jag precis kom fram till porten hemma, alltid lika kul. Men det var ju nära hem att hämta en ny kasse så några svordomar senare var allt inburet och inplockat i kyl och skåp. Duktig idiot!

Den som hänger med kommer att bjudas på en rätt med kyckling och gnocchi, en hederlig husmansrätt och så en rejäl lite annorlunda gryta. Två av dessa recept har jag aldrig gjort förut och det ska bli kul att prova. Måndagens recept är lasagnen som vi nyss har avverkat här. Mot nya matmål!

God afton!

Förresten, fler kategorier har jag ju nu!
Med tiden och all mat som lagats med den så hade min kategori "Smått & gott" vuxit sig väldigt lång. Det är inte så praktiskt att behöva scrolla ihjäl sig när man vill titta igenom något så jag har lagt till fler kategorier och delat upp det lite mer. Hoppas det ska underlätta lite beroende på vad du letar efter!

Tomatmustig bulgur med auberginelindad halloumi - gratinerat med parmesan. "Oj, vad gott!"

Gott och mättande vegetariskt - så'nt är inte dumt alls. Eller med kött av något slag, t.ex. grillad kyckling, stekt biff eller liknande - det avgör du. Bulgur som får koka med grönsaksbuljong och hela konserverade tomater och lök blir väldigt mustigt och gott. Halloumifyllda aubergineskivor, eller auberginelindad halloumi om du föredrar det, läggs ovanpå tomatbulgur och så på med parmesan innan allt gratineras i ugnen. 

Mannen gick loss på köttet först, det blev en bit entrécôte. Sedan smakade han på tomatbulguren. Så långt allt väl. Allra sist provade han aubergine och halloumi. Då plingade det till lite extra. "Oj, vad gott!" Vet inte riktigt vad han hade för förväntningar men han är något skeptisk till "vegetariska alternativ" så de var kanske ganska låga... Nu blev detta ett jättegott komplement till hans köttbit och bulgur men jag var lika lycklig utan kött till. 

Du kan även använda mozzarella i stället för halloumi, men då skulle jag inte skölja av aubergineskivorna efter att de saltats för att dra ur vätskan, bara torka av lite lätt. Mozzarella är ju väldigt snällt i smaken medan halloumi har gott om sälta så glöm inte att skölja av auberginen innan du fyller dem om du väljer gnisslig halloumi. 

4 portioner

2 auberginer i totalt 12 skivor på längden, 1/2 cm tjocka

Salt

Olivolja

200 g halloumi, i 12 lika stora skivor/bitar

Basilikablad, 24 st

3 dl bulgur

1 stor gul lök, grovt hackad

Olivolja

5 dl grönsaksbuljong

1 burk hela konserverade tomater

Salt och svartpeppar

Riven parmesan, drygt 1 dl

Salta aubergineskivorna och låt ligga ca 30 minuter tills vätska bildas ovanpå (saltet drar ur beska). Skölj med vatten och torka av om du fyller med halloumi, torka bara av om du använder mozzarella. Lägg skivorna på bakplåtspappersklädd plåt, ringla över olivolja och rosta i ugnen på 250 grader i ungefär sex  minuter tills de får färg. Ställ åt sidan och låt svalna lite. Lägg en bit halloumi och ett par basilikablad på varje aubergineskiva och vik ihop. 

Fräs hackad lök i lite olivolja. Blanda ner bulgur och rör om ett par minuter. Häll i buljong och konserverade tomater. Stöt till de hela tomaterna lite grand så att de delar sig i mindre bitar. Låt småkoka ca tio minuter tills bulguren (heter det så i bestämd form?) är klar, d.v.s. den ska ha lite tuggmotstånd och inte vara grötig. Fyll sedan en oljad gratängform med tomatbulguren. Fördela aubergine- och halloumipaketen ovanpå och strö sist över riven parmesan. Gratinera i ugnen på 225 grader i ca 15 minuter - till fin färg.

Servera vegetariskt som det är, eventuellt med färska tomater, eller med något annat protein.

Aubergineskivorna är rostade i ugnen. På med en bit halloumi, lite basilika och vik sedan ihop...

Lägg aubergine- och halloumipaketen ovanpå tomatbulgur i en gratängform. Riv över parmesan...

I ugnen på 225 grader till fin färg och knaprighet. Garnera med lite färsk oregano.

Som sagt, jag behövde inget kött till den här goda och mättande vegetariska rätten med inspiration från ett recept på Saltå Kvarns blogg. 

Den här veckan ska jag verkligen försöka få till en matsedel fram till torsdag och handla allt på en gång för att slippa det där stoppet på vägen hem från jobbet. Hur svårt ska det va liksom?! Siktet är inställt på något grytliknande, nå't med kyckling och gärna lite husman. Vi får se om siktet sitter rakt också så att jag prickar rätt!

Ha en bra (mat)vecka!

Varm vit choklad med nougatriv - inte så dumt den här tiden på året...

Så här års är det inte långt till tanken på varma drycker och mycket mys under filtar - även om det är ganska milt väder så är det ju inte direkt mysig att vara ute. Inte där jag är just nu i alla fall, på landet. Varm choklad är värmande, sött och gott men har du provat varm vit choklad? Det är en riktig goding som värmer ända ner i och krullar tårna på dig av välbehag. Tänk dig att skeda i dig den här skapelsen framför en sprakande brasa! Nu är det säkert många med mig som inte har tillgång till den där brasan men visst låter det bra :-) Man får ha lite fantasi helt enkelt...

Varm vit choklad handlar helt enkelt om vit chokladmousse som toppas med varm skummad mjölk och riven nougat. Med en sked blandar man om det hela innan man hugger in. Det blir väldigt sött men eftersom det inte är några mängder så går det bra. Det är gott med något knaprigt till chokladen, till exempel hasselnötsbräck med havssalt eller små knapriga kakor, t.ex. havreflarn. 

Till fyra muggar

200 vit choklad, hackad

1 äggula, lätt vispad (rumstempererad)

3 dl vispgrädde, fluffigt vispad - inte för hårt

4 dl varm skummad mjölk

4 msk riven nougat (på ett ungefär - det blir lätt mer...)

Smält chokladen över vattenbad. Ställ åt sidan och låt svalna helt och hållet. Blanda sedan ner äggulan i den smälta chokladen, lite i taget under omrörning. Blanda sedan ner chokladsmeten noga i den vispade grädden. Häll upp i fyra muggar tillräckligt stora för att få plats med 1 dl mjölk också. Låt stå i kylen i minst två timmar, moussen ska stelna så att mjölken ligger kvar ovanpå sen.

Vid servering, häll 1 dl varm skummad mjölk i varje kopp. Strö över nougatriv. Ta en sked och rör om försiktigt i koppen till den konsistens du önskar på chokladen. Ät med sked eller drick. Och njut! Med eller utan brasa...

Ett tips när du ska riva nougaten är att låta chokladen vänta i kylen, eller till och med i frysen en stund, tills det är dags att riva över i koppen. Det är svårt att få till fina "korvar" om nougaten är för mjuk och varm. Och den smälter fort...

Hade jag varit lite förutseende hade jag planerat in för långkok typ pulled pork denna helg men det blev ett hektiskt slut på veckan så jag knappt hann med att tänka överhuvudtaget... Men nu är det helg på landet och stilla. En paus. Det "jobbigaste" är att bränna några kalorier på att aktivera hjärncellerna och planera kvällens middag. O svettas bort några kalorier i bastun.

Önskar en trevlig helg till dig som läser. Var rädd om dig och dina nära.

En pastasås du vill ha mycket av - garanterat!

Köttfärssås gör jag ofta, och det blir nio gånger av tio samma variant. Det beror på att den är god och att jag i princip kan göra den med förbundna ögon och utan någon som helst tankeverksamhet. Ibland behövs så’n matlagning... Men tid och ork fanns och jag ville vidga köttfärssåsens horisonter lite. Jag bestämde mig för att kolla butikens sortiment av burkar med färdiga röror, det finns ju hur mycket som helst att välja på! Olika sorters pesto och tapenade till exempel.

Jag fastnade för en burk tapenade gjord med paprika, aubergine och squash. Det är ju lite olja, vinäger, aningen vitlök och andra kryddor i de här burkarna så det tänkte jag skulle kunna passa bra som smaksättare i en köttfärssås. Och det gjorde det!

För att få en riktigt matig köttfärssås blandade jag även ner massor av champinjoner, gul lök och färska gula cocktailtomater. Här är det bara att låta smak och humör avgöra vad som åker ner i såsen. Jag kan tänka mig morötter, aubergine, squash och paprika- mycket lämpligt dessutom med tanke på tapenaden. Med mycket grönsaker kan man för vegetariskt alternativ helt hoppa över färs och bacon som jag blandade i såsen.

Det blir mycket köttfärssås av det här. Mannen har avverkat matlåda nummer två och vi har fryst in minst två portioner efter att vi ätit det till middag två kvällar på raken. Så kan det bli ibland. Minst 8 portioner alltså, så plocka en fram en rejäl gryta innan du sätter igång!

Ca 8 portioner

1 paket bacon, strimlat (140 g)

1 smörklick

400 g nötfärs

2 gula lökar, grovhackade

Svart- och vitpeppar

2 burkar/tetror krossade tomater 800-1000 g

2 burkar/tetror vatten (från tömd tomatburk/tetra)

1 köttbuljongtärning

1 grönsaksbuljongtärning

Salt, svartpeppar, vitpeppar, strösocker

1 ask gula cocktailtomater, halverade

1 burk tapenade med paprika, squash och aubergine (130 g)

Ca 20 champinjoner, grovt skivade

Smör

1-2 dl (visp)grädde

Riven parmesanost

Fräs baconstrimlorna i en klick smör tills fettet har släppt och det börjar bli lite knaprigt. Blanda ner färsen och smula till den medan du fräser några minuter. Sedan ner med den gula löken som får steka med bacon och färs i några minuter. Krydda med salt och svartpeppar. Häll i tomatkross och vatten. Låt koka upp. Blanda ner buljongtärningar, cocktailtomater och tapenade. Låt koka upp och puttra en ganska bra stund, åtminstone en halvtimme totalt. Det behövs för att såsen ska tjocka till sig lite och för att smakerna ska hinna utvecklas ordentligt.

Stek de skivade champinjonerna i lite smör tills de släpper det mesta av vätskan och får lite färg. Krydda med svartpeppar. Blanda sedan ner i grytan.

Såsen klarar sig nog väldigt bra utan grädde men det är gott att runda av den så ner med grädde och låt puttra lite till. Rör om då och då. Smaka regelbundet av med salt, svartpeppar, vitpeppar och strösocker tills du är nöjd med smaken.

Servera såsen med kokt pasta, gärna i en djup tallrik så att mycket sås får plats. Riven parmesan till gör det hela ännu bättre. Gott som tusan är det med ett glas kall mjölk till. Och kanske lite knäckebröd med Bregott. Och några färska tomatklyftor. Eller en sallad. Eller bara sås och pasta. Räcker bra.

Smaklig måltid!

Om du inte får tag på gula cocktailtomater - ta röda eller tärna ner hela tomater.

Champinjonerna åker i det röda havet mot slutet...

Äts med fördel i en djup tallrik så att såsen får plats ordentligt och inte rinner ut. Den håller sig varm längre också än på en flat tallrik. Parmesanosten gör stor skillnad och grovt skivade champinjoner gör gott för matigheten. En annan gång tar jag bort bacon, färs och champinjoner och mixar allt det andra till en god soppa - det kände jag på smak och konsistens att det kommer att funka hur bra som helst.


Eftersom jag hatar att köra bil när det är halt så njuter jag av plusgraderna vi har nu. Så här kan det gärna få vara hela vintern :-) Utom när jag kommer till landet på helgerna och tryggt har parkerat bilen. Då får det gärna på något magiskt sätt infinna sig massor av snö på marken och träden. Och så ska det vara en skottad och klar gång mellan sovstuga och frigga. Men det funkar ju inte riktigt så. Smakar det så kostar det. Jag gillar snö så om den kommer blir det till att köra försiktigt och ta fram skoveln helt enkelt. Fast det får gärna dröja liiiite till...

Trevlig kväll!

Pytt i panna från grunden - det är den värd!

Ibland kan jag bli så vansinnigt sugen på pytt i panna, det är bland det bästa jag vet. Basen är ju stekt potatis så ingen överraskning där :-) Men vad göra när det inte finns några rester att blanda ner i den där pytten? Inte ens några kokta potatisar som ligger och skräpar i kylen... Då gör jag gärna en pytt i panna från grunden. Jag tycker att det är en rätt som förtjänar den uppmärksamheten, varför ska den bara få finnas till när annan mat har blivit över? Nej, just det!

Det tar egentligen inte så lång tid heller. Medan potatisen kokar och kallnar lite steker jag på köttfärs lite grovt, steker korv och skär i bitar, grovhackar och steker gul (eller röd) lök samt fräser strimlad bacon. Allt det kan sedan vänta vid sidan av tills potatisen är klar och äggen ska stekas. Koka gärna potatisen med skalet kvar, då blir den lättare att skala (när den kallnat) eller så behåller du skalet på.

Skär den kokta potatisen i bitar och stek sedan till fin färg i smör. Krydda med salt och svartpeppar. Strö lite socker över medan du steker så får potatisen färg lite lättare och en riktigt fin smak. Allra sist blandar du allt i en stor panna och värmer på allt. Lite hackad persilja över, stekta ägg och skivade rödbetor. Sen var pytten äntligen klar!

Jag låter gärna äggulan vara lite rinnig. Om du vill ha en krämig pytt kan du hälla råa äggulor över och blanda runt medan pytten är riktigt varm. Det blir fint det!

Köttfärs, korv och bacon blev det på proteinsidan, förutom äggen då. Jag valde prinskorvsliknande finsk korv, finnarna är duktiga på korv! Färsen bryner jag så att den håller sig ganska grov och så kryddar jag med lite salt och svartpeppar. Bacon måste jag bara ha i, fräs det gärna samtidigt med löken. Blanda i dina egna favoriter och en vegetarisk variant är ju lätt att få ihop också - det finns massor av grönsaker och annat gott som passar i en pytt i panna.

Man blir väl aldrig för gammal för uppskattning och bekräftelse?

Ni vet hur glada barn blir när deras föräldrar berömmer, uppskattar och bekräftar dem. Saker de säger och gör även om det handlar om ruskigt fula teckningar eller kreationer från trä- och metallslöjden (jag raljerar så ta inte illa upp...). Det ska berömmas och uppskattas, så att dessa småttingar växer upp med bra självkänsla och självförtroende. Självklart ska det vara så, men det behöver ju inte sluta där!

Titta bara på vad så gott som varenda medarbetarundersökning för vuxna anställda ger för resultat. Vad är det medarbetarna värderar från sin arbetsgivare/chef (förutom högre lön som alltid ligger högst på listan)? Jo, att känna sig uppskattade och bekräftade. Även som vuxna är vi som barn på det sättet. Även som vuxna mår vi bättre av att få en klapp på axeln, en uppskattande kommentar - hur enkel den än må vara. Men det är dåligt med den varan många gånger. Det är bara att observera hur många av oss reagerar på spontana komplimanger. "Nämen, äsch det är väl inget särskilt med mig/det" typ... Någon som känner igen det?

Därför är det väl himla trevligt när vi på ett enkelt sätt kan skicka lite extra kärlek i bloggosfären och glädja varandra, t.ex. med blog awards. Det var en lång harang (sorry) innan jag kom till just detta men jag har fått en uppskattning på det sättet från HemkäraHanna och precis som ett litet barn lyser jag upp och flinar brett. Blir glad och varm i hjärta och mage, väldigt stolt, tacksam och så ödmjuk förstås. För inte ska väl jag :-) Tack snälla Hanna för att du tänkte på mig!

Men nu har jag fått den i alla fall och ska med glädje skicka den vidare till bloggar som jag vill lyfta fram - som har något speciellt som tilltalar mig. Jag är lite obstinat av mig så jag gör inte precis som man "ska" med denna award. Jag skickar den vidare till sex stycken istället för fem t.ex. Och ni som får detta av mig gör vad ni vill med det, det finns inga krav på att skicka vidare eller göra ett inlägg om awarden. Det är helt upp till dig hur du vill göra. Bara du lovar att suga åt dig den extra uppskattningen för det är du värd :-)

Tant Russins Bak
En fräck och rolig göteborgska som älskar mat. När jag läser hennes blogg blir jag glad och jag gillar humorn. Hittar mycket vegetariskt här och det inspirerar för jag är ganska dålig på det. Har en skön inställning till livet och hur man tacklar det när det svajar lite.

En herrans mat
En annan göteborgare vid namn Andy som passionerat beskriver sina eskapader i köket på ett mycket underhållande och inspirerande sätt. Är du sugen på att göra egen burgare är det här du hämtar inspiration - eller om du vill laga till kött - han vet hur. Har en skön inställning till livet och vad som är viktigt. Att vi båda är djurmänniskor gör att jag känner mig besläktad.

Mårtenssons kök
Jag ser alltid fram emot att läsa vad Anki och Håkan skriver om i sin blogg, det handlar mest om mat som de lagar förstås men även annat och det uppskattar jag jättemycket med en matblogg. Deras goda hjärtan, positiva sinnelag, generositet, humor och livsglädje lyser igenom och fångar mig - gång på gång.

Remsans bistro
Här hittar jag massor av sånt jag gillar, från läckra drinkar och tilltugg till hela menyer och vardagsmat. Emmy är en sprudlande glad och varm människa, full av energi och det smittar av sig. När jag läser om det som lagas i hennes bistro skulle jag gärna sitta vid hennes bord som gäst, både till fest och vardags.

Kryddburken
Jag kom att tänka på att de riktigt stora och etablerade matbloggarna sällan får awards i bloggosfären. Är det för att man tycker att det går så bra för dem ändå och inte behöver mer uppmärksamhet - jag vet inte... Men även bloggar som har många följare, läsare, gillare och allt vad det är har ju en människa bakom, som engagerar sig och skapar det som så många uppskattar. Därför vill jag visa min uppskattning för Linda i Kryddburken. Det var nog den första blogg jag fick upp ögonen för, som har inspirerat mig själv till att matblogga och som jag fortfarande läser regelbundet. Linda bjuder på matlagning jag gillar och identifierar mig med, och många portioner av sig själv och hennes liv.

Queen of Kammebornia
En nyfunnen bloggerska som med sina texter och bilder fångade mig direkt när jag hittade bloggen. Jag läser och hon får mig att tänka. Och känna efter. För mig är bloggen vardagspoesi, glädje, värme och hopp. Här får jag en mental shot som gör gott för själen.

Det här är de bloggar jag vill lyfta fram lite extra just nu men många fler finns det förstås. Fler godingar hittar du i min länklista!

Om du känner lite extra för en blogg eller flera, bjussa på lite uppskattning vetja! För det är faktiskt så att det även gör gott för en själv att vara generös. När jag var liten förstod jag inte alls hur det skulle kunna vara lika roligt att ge som att få, men nu gör jag det :-) Håkan på recepten.nu tycker jag gör en berömvärd insats på den fronten genom att lyfta fram Månadens matblogg. Kanske något att ta efter för flera?

Helstekt kyckling i ugn med potatis-, ärt- och ostfrittata

Att helsteka sin kyckling själv i stället för att köpa färdiggrillad, när man ändå har tiden, är verkligen att föredra. Den blir så mycket saftigare och fräschare. Det är lättare att få knaprigt skinn med den smak man vill ha, det är bara att variera glasyren och kryddorna. Senast jag gjorde kyckling i ugn så rimmade jag den först i saltlake och det blev den bästa kyckling jag har gjort. Den här är näst bäst och riktigt, riktigt god även utan att den rimmats.

Ett bra riktmärke för tillagning av hel kyckling i ugn är ca 1 1/2 timme på 175 grader. Eller så kan man laborera lite för att få mer färg och knaprighet som här, att börja med högre temperatur och sedan sänka den. Kryddorna som blandas med olja och honung kan variera - ta det du har hemma och gillar - nästan allt funkar.

Frittatan med potatis och två sorters ost, mozzarella och parmesan, blir jättegod med gröna ärtor. Här behövs ingen mjölk eller saltlake och det räcker bra med ägg och ost som håller ihop frittatan när den gräddas. Den blev väldigt god måste jag säga och det som eventuellt blir över värmer jag gärna på och äter med några skivor stekt bacon.

Helstekt kyckling i ugn

1 hel färsk kyckling

1 msk olivolja

1 msk honung

1 msk japansk eller kinesisk soja

Salt och kryddor, t.ex. fem peppar och chilipulver

Skölj kycklingen och torka av den. Blanda allt till en glasyr. Lägg kycklingen i en ugnsform med bröstsidan uppåt och pensla med hälften av glasyren. Ställ in mitt i ugnen på 225 grader i ca 25 minuter. Ta ut kycklingen och pensla med resten av glasyren. Sänk värmen till 175 grader och stek färdigt i 45-60 minuter. Tiden beror på hur stor din kyckling är. Kolla vid låret där köttet är som tjockast, köttsaften ska vara helt klar och inte ens lite rosa. Om du är osäker, skär ett litet snitt med en kniv och kolla köttets färg - det ska vara helt vitt. Skinnet får snabbt fin färg och blir knaprigt - om det börjar bli för mörkt, täck över med folie på slutet. Låt kycklingen stå och vila några minuter innan du skär upp den.

Tips!
Medan kycklingen vilar drar du upp värmen i ugnen till 250 grader och ställer in den förberedda frittatan som ska tillagas sina sista fem minuter i ugnen. Tiden det tar för frittatan att bli klar och få vila lite är precis lagom vilotid för pippin.

Potatis- och ostfrittata, 4 stora portioner

8 kokta potatisar, tärnade

1 gul lök, grovt hackad

(1-2 vitlöksklyftor, skivade)

125 g mozzarella, grovriven

125 g parmesan, grovriven

3 ägg

1 1/2 dl gröna frysta ärtor

Smör och olivolja

Salt och svartpeppar

Fräs potatisen i lite smör så att den får lite färg. Fräs sedan lök (och eventuellt vitlök). Blanda med potatisen. Vispa ihop äggen och blanda sedan ner mozzarella, parmesan, och ärtorna direkt från frysen. Salta och svartpeppra. Inte så mycket salt eftersom parmesanosten bidrar med mycket sälta.

Blanda ner potatis och lök i äggblandningen. Hetta upp en stekpanna som tål att stå i ugnen och smält lite smör. Häll i frittatan och jämna till. Stek på medelvärme i ca fem minuter. Ställ sedan in stekpannan högt upp  i ugnen på 250 grader och stek färdigt i ca fem minuter tills frittatan har stelnat och fått färg. Täck över med folie om det blir för mycket färg innan frittatan är färdig. Låt stå några minuter innan den skärs i tårtbitar och serveras så håller den ihop bättre än om du hoppar på den direkt.

Servera kyckling och frittata med exempelvis världens enklaste sallad - skivade tomater och gul lök med lite olivolja, vinäger, salt och svartpeppar. Även om inte jag gjorde det. Den här gången :-)

Första omgången glasyr är på och kycklingen ska in för en första halvlek i ugnen. Den ganska höga värmen gör att skinnet snabbt får färg och liksom blåser upp lite men det är ingen fara. Andra halvlek i ugnen blir lite lugnare med temperaturen. Håll bara koll och täck över om det blir för mycket av färg- och knapervaran.

Inte helt vanligt kanske med ärtor i en frittata, jag har inte provat det förut i alla fall men det passar hur bra som helst.

Var försiktig med tiden så att inte frittatan står inne för länge, den ska vara lite krämig...

En kyckling helt i Mannens smak med ljuvligt gott skinn, enligt honom. Jag äter inte skinnet, hellre mer av frittatan :-)


Om du vill testa att rimma kycklingen i saltlake för ännu saftigare kött, testa gärna det här receptet med en krämig potatisotto.




I skrivande stund är det redan mörkt för länge sen. Igen. Samma sak igår. Helt plötsligt släcktes ljuset där utanför stugfönstren. Här på landet blir det väldigt påtagligt också när dagsljuset tar adjö eftersom det inte finns några gatlyktor eller andra konstgjorda ljuskällor i närheten. Mysigt är ordet men oj så trött jag blir när mörkret sänker sig. Fast skönt trött. Igår när jag skulle skriva nota för att åka och handla till middagen fick jag en smärre chock av att klockan bara var halv fyra - tröttheten och mörkret kändes mer som halv nio på kvällen. Men det var bara att plocka med sig vattendunkarna för påfyllning, på med pannlampan och ner till bilen :-)

En skön och väldigt lugn helg har vi. Det behövs. På återskrivande nästa vecka med nya tag från köket i sta'n. Tack för att du läser och jag hoppas du hittar något gott att laga här - helstekt kyckling till exempel :-)